Digispår

Tågkontrollen är i stort sätt ett obemärkt system för passagerarna som säkerställer att tåget rör sig säkert. Den ser till att tågen kör rätt hastighet och att tågföraren beaktar signalerna och märkena längs banan. Vid behov bromsar tåget automatiskt och utan tågkontroll stannar den nuvarande tågtrafiken. Utan tågkontroll är tågens högsta tillåtna hastighet 80 km/h. Det system som används i Finland byggdes upp på 1990-talet och färdigställdes på 2000-talet.  

Det nuvarande övervakningssystemet håller på att föråldras och kräver förnyelse. Det nya, ersättande systemet genomförs stegvis på hela bannätet före 2040. Samma arbete pågår i flera europeiska länder och tågkontrollen som förverkligas i Finland är kompatibel med de europeiska övervakningssystemen. Kompatibiliteten garanterar att tågkontrollen vid gränsövergångar inte orsakar flaskhalsar för tågtrafiken. Det gemensamma långsiktiga målet är ett så kallat enhetligt europeiskt järnvägsområde, där tågtrafiken fungerar på samma sätt som flygtrafiken, oberoende av landsgränser. EU-lagstiftningen säkerställer att alla medlemsstater förbinder sig till en gemensam standard.

Tågkontrollen baserar sig i fortsättningen på radionätet

Den sameuropeiska tågkontrollen som förverkligas i Finland är radionätsbaserad, vilket innebär att antalet fysiska säkerhetsanordningar på bannätet minskar. Kommunikationen mellan tågets utrustning och tågkontrollen sker i radionätet. Lösningen har finslipats i laboratorie- och testanvändning och nu konkretiseras arbetet i praktiken. Det första skedet genomförs som bäst på banavsnittet mellan Tammerfors och Björneborg samt Raumo, där systemet kommer att användas av normal gods- och passagerartrafik.

Det är nödvändigt att förverkliga ett ersättande system. Teknologin har utvecklats betydligt sedan 1990-talet och reformen medför positiva biverkningar. Radionätbaserad tågkontroll möjliggör för sin del tätare turintervaller för tågen, dvs. det är möjligt att få ut mer kapacitet från det nuvarande bannätet på flera banavsnitt.

När de fysiska säkerhetsanordningarna försvinner minskar spårtrafikens känslighet för störningar och den tid som går åt till att återhämta sig från störningarna förkortas. Detta innebär mer punktliga och förutsägbara resor för passagerarna. Cybersäkerheten i järnvägssystemen kan förbättras avsevärt genom att förenhetliga utrustningen i sin helhet.