Uppdatering av anvisningen om hastighetsbegränsningar pågår

Anvisningen om hastighetsbegränsningar fastställer inom vilka ramar NTM-centralerna som ansvarar för den regionala väghållningen fastställer hastighetsbegränsningar på landsvägar, det vill säga statens vägnät, som är sammanlagt cirka 78 000 kilometer. Anvisningen tar inte ställning till hastighetsbegränsningar på enskilda vägavsnitt, utan NTM-centralerna verkställer anvisningarna när de fastställer hastighetsbegränsningarna för enskilda vägar. 

Bakgrunden till arbetet med anvisningen är den riksomfattande trafiksäkerhetsstrategin, där Trafikledsverket har fått ansvar för att uppdatera anvisningen om hastighetsbegränsningar och granska den svenska modellen. I Sverige är körfält på vägar med hastighetsbegränsningen 100 km/h fysiskt åtskilda från varandra till exempel med mitträcke. I enlighet med uppdraget i trafiksäkerhetsstrategin har man i arbetet med anvisningen koncentrerat sig på att fastställa kriterierna för hastighetsbegränsningen 100 km/h, eftersom den hastigheten har de största konsekvenserna för både trafiksäkerheten och tillgängligheten i hela landet.  

De största ändringarna och granskningsbehoven i anvisningen gäller följande vägar med begränsningen 100 km/h:
- vägar med 500–2500 fordon/dygn med en beläggningsbredd under 7,0 meter
- enskilda livligt trafikerade och riskfyllda vägavsnitt där risken för mötesolyckor är förhöjd 

Med dessa kriterier skulle hastighetsbegränsningen sänkas 100 km/h -> 80 km/h på cirka 1 800 kilometer. Detta är 4,5 procent av det vägnät som inte omfattas av den allmänna begränsningen. Detta alternativ valdes eftersom det främjar de strategiska målen, visar sig vara samhällsekonomiskt lönsamt i en kunskapsbaserad granskning och är måttlig som förändring. 
Verket ordnar två presentationstillfällen med samma innehåll och ber om utlåtanden om konsekvenser av ändringen. 

Begäran om utlåtande 4.6.-4.7.2024

Vi fick 144 utlåtanden inom tidsfristen. De kommer att granskas under hösten.

Vad handlar anvisningen om hastighetsbegränsningar om?

Anvisningen om hastighetsbegränsningar fastställer inom vilka ramar NTM-centralerna som ansvarar för den regionala väghållningen fastställer hastighetsbegränsningar på landsvägar, det vill säga statens vägnät, som är sammanlagt cirka 78 000 kilometer. Anvisningen tar inte ställning till hastighetsbegränsningar på enskilda vägavsnitt, utan NTM-centralerna verkställer anvisningarna när de fastställer hastighetsbegränsningarna för enskilda vägar.
Trafikledsverkets anvisning gäller endast landsvägsnätet, dvs. städer och kommuner beslutar precis som hittills om hastighetsbegränsningarna i tätorternas gatunät.

Hastighetsbegränsningar som lämpar sig för trafikmiljön inverkar mest på restiderna och trafiksäkerheten för dem som rör sig med motorfordon, men också på den känsla av trygghet som oskyddade trafikanter, såsom fotgängare eller cyklister, upplever. 

Varför uppdateras anvisningen?

Den nuvarande anvisningen är från 2009. Efter att anvisningen utarbetades har det skett ändringar till exempel i lagstiftningen (såsom den nya vägtrafiklagen) och strategier som styr trafiksystemets verksamhet, såsom Trafik 12-helheten, den riksomfattande trafiksäkerhetsstrategin och färdplanen för fossilfri trafik, har utarbetats efter att den nuvarande anvisningen trätt i kraft.  

Enligt trafiksäkerhetsstrategin har Finland som mål en nollvision för trafiksäkerheten före 2050, alltså 0 dödsfall i trafiken. Ändringarna i den uppdaterade anvisningen är ett steg mot denna vision. 

Målet är ett konsekvent hastighetsbegränsningssystem som är i linje med de nuvarande trafik- och miljöförhållandena. På så sätt strävar man efter att säkerställa en enhetlig servicenivå, alltså tillgänglighet och säker trafik i hela landet. 

Att uppdatera anvisningen och granska hastighetskriteriet för 100 km/h som används i Sverige har skrivits in som en åtgärd i den nationella trafiksäkerhetsstrategin och är på Trafikledsverkets ansvar.  

I enlighet med uppdraget i trafiksäkerhetsstrategin har man i arbetet med anvisningen koncentrerat sig på att fastställa kriterierna för hastighetsbegränsningen 100 km/h, eftersom den hastigheten har de största konsekvenserna för både trafiksäkerheten och tillgängligheten i hela landet.  

Dessutom omfattar den nya anvisningen landsvägar vars genomsnittliga trafik är 500–2500 fordon per dygn. I den tidigare anvisningen finns inga anvisningar om hastighetsbegränsningar för dessa landsvägar.  

Inom området för de allmänna begränsningarna (på landsvägarna 80 km/h och i tätorterna 50 km/h) finns 38 000 km landsvägsnät som väghållaren inte har fastställt någon vägspecifik hastighetsbegränsning på. Praxisen för hastighetsbegränsningar på dessa vägavsnitt förblir oförändrad. De allmänna begränsningarna säkerställer att alla vägar i Finland har någon hastighetsbegränsning.  

Enligt vilken tidtabell träder ändringarna i kraft? 

Uppdateringen av anvisningen om hastighetsbegränsningar och ikraftträdandet av ändringarna är en lång process som har gjorts i nära samarbete med NTM-centralerna som ansvarar för den regionala väghållningen samt med centrala aktörer inom väghållningen. Under arbetets gång har man säkerställt tillräcklig och aktuell information om hastighetsbegränsningarnas effekter, det vill säga hur hastighetsbegränsningarna påverkar restiden, trafikolyckor och utsläpp.  

I slutet av maj och juni 2024 har intressentgrupperna möjlighet att uttala sig om hur hastighetsbegränsningarna påverkar deras egen verksamhet. Remissbehandlingen föregås av en presentation av ändringarna vid ett möte för intressentgrupper. I vägnätet kan ändringar ses tidigast 2025. 

Kommer hastigheterna på landsvägarna att sjunka eller stiga, och kommer hastighetsbegränsningarna under vintern och den mörka perioden att slopas?
Hastighetsbegränsningarna på landsvägarna är även i fortsättningen tätt sammankopplade med olycks- och riskuppgifter samt information om vägnätets egenskaper med beaktande av den geografiska tillgängligheten. Fordonens hastighetsnivå har en betydande inverkan på trafiksäkerheten och hur allvarliga följderna av olyckor är. De centrala kriterierna för hastighetsbegränsningen är vägens bredd och trafikmängd samt den ökade olycksrisken på de livligaste landsvägarna. Till exempel på en väg vars beläggning är under 7 meter bred är hastigheten högst 80 km/h, om trafikmängden är 500–2500 fordon per dygn. Hastighetsbegränsningen på mycket lågtrafikerade vägar med en trafikmängd på mindre än 500 fordon per dygn får fortfarande prövas på regional nivå. 

Praxisen med hastighetsbegränsningar under vintern och den mörka perioden har bevisligen betydande konsekvenser för säkerheten och acceptansen för dem har redan länge varit god bland trafikanterna. I uppdateringsarbetet framkom inga omständigheter som talar för att man ska slopa begränsningarna under vintern och den mörka perioden, däremot möjliggör sommarhastigheterna något högre hastigheter under sommaren. 

Vad innebär kriterierna i praktiken? 

På riksnivå sänks hastighetsbegränsningen från 100 km/h till 80 km/h på cirka 1 800 kilometer. Detta är 4,5 procent av det vägnät som inte omfattas av den allmänna begränsningen. Förändringen gäller vägar med ökad olycksrisk. Dessa vägar är smala landsvägar (under 7 m breda) och livligt trafikerade vägavsnitt där risken för mötesolyckor är förhöjd. I samband med förankringen av anvisningen om hastighetsbegränsningar kan man också granska eventuella åtgärder med hjälp av vilka hastighetsbegränsningen 100 km/h kunde bevaras.

Förändringarna fördelar sig geografiskt jämnt över hela Finland, men sett till antalet kilometer riktar de sig mest till Lappland, Norra Österbotten och Södra Österbotten på grund av att landsvägarna i dessa områden är smala och praxisen ska förenhetligas. Konsekvenserna för landskapscentrumens tillgänglighet är små, en stor del av trafikanterna når fortfarande närmaste landskapscentrum på mindre än en timme. Som exempelberäkning skulle resan från Rovaniemi till Kittilä längs stamväg 79 ta 5–8 minuter längre än tidigare. Bland trafikanterna gäller den största förändringen trafikanter som tidigare kört till Kouvola och Lahtis på en timme. Som exempelberäkning kommer resan från Rovaniemi till Kittilä längs stamväg 79 ta 5–8 minuter längre än tidigare.  

Som fördelar med tanke på trafiksäkerheten innebär ändringen en ytterligare besparing på 14,1 miljoner euro i olyckskostnader. Den uppskattade årliga minskningen av dödsfall (3,8) och allvarliga skador (3,4) är cirka 7 totalt.  När det gäller tidseffekterna innebär förändringen tilläggskostnader på 12,5 miljoner euro. 

I fråga om bränslekostnader medför ändringen ytterligare besparingar på 4,1 miljoner euro och besparingar i koldioxidutsläpp på 0,4 miljoner euro.  
Trafiksäkerhetsfördelarna är alltså större än tidskostnadsförlusterna. Den totala positiva kostnadseffekten är 6,1 miljoner euro. 

Hur påverkar ändringarna ambulans- och räddningsfordonens restider? 

Hastighetsbegränsningarna gäller inte ambulans- och räddningsfordon vid utryckningar. När trafikens medelhastigheter sjunker kan utryckningsfordonet passera den övriga trafiken på ett säkrare sätt och bilisterna har mer tid att reagera på undantagssituationer, till exempel att upptäcka och möta utryckningsfordon.  

Har införandet av begränsningen 90 km/h bedömts? Varför föreslås det inte i alternativen? 
I Finland har det aldrig funnits begränsningar på 90 km/h och därför finns det ingen forskning om dess säkerhetseffekter i finländska förhållanden. I väghållningen har konsekvenserna och förutsättningarna för begränsningen 90 km/h dock bedömts med tanke på omkörningssäkerheten, korsningssäkerheten och den tunga trafikens hastighet. I samband med att den uppdaterade anvisningen tas i bruk ska Trafikledsverket inleda ett pilotprojekt där hastighetsbegränsningen 90 km/h sätts på utvalda vägavsnitt. I pilotprojektet samlas nödvändig information för bedömning av hastighetsbegränsningen 90 km/h. 

Hur beaktar anvisningen om hastighetsbegränsningar olika områdens särdrag och trafikbehov? 

Det centrala i anvisningen om hastighetsbegränsningar är att skapa ett nationellt enhetligt hastighetssystem som är begripligt för trafikanterna. När de grundläggande kriterierna är bredden på vägbeläggningen och trafikmängden, som är viktiga i utredningen av olycksrisken på landsvägarna, kommer man fram till en helhet som beaktar olika trafikmängder i förhållande till vägens egenskaper. Även områdenas tillgänglighet har beaktats i beslutsfattandet.   

Hur påverkar byggprojekten hastighetsbegränsningarna? Hur är det medhastighetsbegränsningarna för planerade byggprojekt? 

De betydande effekterna av Trafikledverkets byggprojekt riktar sig främst till delfaktorer i tillgängligheten (hastighet, smidighet, störningsfrihet) och påverkar därmed servicenivån för resor och transporter, alltså direkta användarfördelar. 

Projekten planeras enligt Trafikledsverkets planeringsanvisningar och i allmänhet väljs planeringsgrunderna så att vägförbättringsprojektet skapar förutsättningar för en högre hastighetsbegränsning. Anvisningen om hastighetsbegränsningar tillämpas på det befintliga landsvägsnätet i enlighet med det rådande läget i trafik- och trafikledsnätet. Om egenskaperna förändras till exempel i och med förbättringsprojektet, fastställs hastighetsbegränsningen enligt den nya situationen. 

Behovet av att ändra hastighetsbegränsningarna kan till vissa delar påverka projektlistorna eller deras inbördes prioritetsordning. Av investeringsprogrammets projekt finns fem projekt på de granskade förbindelsesträckorna och av dessa bygger man i tre projekt ett mitträcke på de nuvarande omkörningsfilerna. 

Vilka alternativ har granskats? 

Alternativ 0, mot vilket andra alternativ har granskats, alltså "svenska modellen": På vägar med hastighetsbegränsningen 100 km/h är körfälten separerade med mitträcke eller på annat fysiskt sätt. Detta alternativ ansågs vara för radikalt i detta skede, eftersom ändringarna skulle ha gällt 9 000 kilometer. 

Alternativ 1, där hastighetsbegränsningen skulle vara kopplad till vägens funktionella klass, bredd och trafikmängd så att på vägar med en begränsning på 100 km/h och med en trafikmängd på mindre än 2 500 fordon/dygn krävs en beläggningsbredd på minst 7,0–7,5 meter beroende på den funktionella klassen. Kriterier även för hastighetsbegränsningen 70 km/h. Detta alternativ valdes inte, eftersom förändringen är för stor för att genomföras på en gång: Hastigheten skulle sänkas på cirka 3 000 km och förändringen skulle fördelas regionalt ojämnt.  

Alternativ 2, där en begränsning på 100 km/h med en trafikmängd på 500–2 500 fordon/dygn kräver en beläggningsbredd på minst 7,0 meter. Mycket lågtrafikerade vägar (under 500 fordon/dygn) har lämnats till NTM-centralerna för prövning. Hastighetsbegränsningen 70 km/h har utelämnats från de grundläggande kriterierna. Hastighetsbegränsningen skulle sänkas 100 km/h -> 80 km/h på cirka 1 800 kilometer. Detta är 4,5 procent av det vägnät som inte omfattas av den allmänna begränsningen. Detta alternativ valdes eftersom det främjar de strategiska målen, visar sig vara samhällsekonomiskt lönsamt i en kunskapsbaserad granskning och är måttlig som förändring. 

Alternativ 3, såsom alternativ 2, men kravet på beläggningsbredd 6,5 meter. Hastighetsbegränsningen skulle sänkas 100 km/h -> 80 km/h på cirka 900 kilometer, vilket innebär 2,3 procent av vägnätet i fråga. Detta alternativ valdes inte eftersom det inte främjar målen tillräckligt mycket och upprätthåller en regionalt annorlunda praxis för hastighetsbegränsningar.