Borrnings- och sprängningsarbeten vid vägbyggen

En sprängningsplan är en central säkerhetsåtgärd för sprängningen

En sprängningsplan grundar sig på en undersökning av berggrunden och bereds redan i samband med borrningsplanen. I undersökningen av berggrunden har man i förväg samlat uppgifter om bergkvaliteten, stenarter och sprickbildning. Sprängningsarbeten på byggplatser övervakas alltid av en sprängarbas, som godkänner sprängningsplanen.

Förberedningen inför själva sprängningen börjar med rengöring av bergsytan och kartläggningen av dess höjdnivå. Man märker ut brytningsnivåerna på berget och märkena anger hur djupa hål man måste borra för laddningarna för att få grunden till önskad nivå. Hålen märks ut på en specifik plats i ett rutsystem, som kan vara exempelvis 2 x 3 meter. Ett rutsystem är viktigt eftersom man med det kan fastställa mängden sprängämne som behövs för att lösgöra en kubik sten – givetvis beroende på stenens kvalitet.

För att genomföra en sprängning behövs minst två laddare. Laddarna sköter laddningen, dvs. lägger sprängämnet i borrhålen. Med teknikens framsteg har planeringen och granskningen av sprängningar underlättats. Utifrån de data som finns är det lätt att fila på planen utifrån den plats som ska sprängas. Till exempel specificerar man vid varje enskild sprängning särskilt i vilken riktning sprängningen går genom berget, och utifrån det avgränsar man även det farliga området.

Som laddning används dynamit och emulsion

Innan man påbörjar sprängningsarbetet räknar man alltid hur stor mängd sprängämne man enligt uträkningarna får spränga per gång. Vanligtvis börjar man med en mindre sprängning och ökar mängden inom vibrationsgränsvärdena.

Som bottenladdning vid sprängningar används dynamit. Man fäster bottenladdningen till en sprängkapsel och för ner laddningen i borrhålet. Sprängkapselns ledning kan vara hela 30 meter lång och som kortast mindre än fem meter. Sprängkapslarna är kopplade till varandra med en detonationsfördröjare. Alla sprängkapslar sprängs med andra ord inte samtidigt, utan de sprängs enligt ett schema med millisekunders noggrannhet med hjälp av detonationsfördröjarna.

Som bottenladdning används i regel en patron per hål, resten av hålet fylls med emulsionspatroner eller emulsion. Emulsion pumpas ner i hålet direkt från en tankbil. Emulsionen blir inte explosiv förrän den är i hålet då ämnet från tankbilen blandas med andra ämnen i samband med pumpningen. Utlösningen sker med en fjärrutlösare, som är kopplad till sprängkapseln. Laddaren utlöser laddningen på ett sådant ställe där hen ser hela fältet. Det här är ännu en sista säkerhetsåtgärd, för att se till att ingen är på fältet när sprängningen görs.

Säkerhetsavstånden reglerar sprängningsarbetet vid bebodda områden

Mängden sprängämne som används per gång kan ökas beroende på hur långt borta man är från bebodda områden och beroende på vibrationsgränserna. Det är närmast platsen där sprängningen sker, och inte bergmaterialet, som bestämmer om man gör en stor eller flera små sprängningar. 

När sprängningar görs i närheten av bostäder eller vägar täcks fälten med gummimattor för att förhindra att stenar slungas i väg. Det farliga området isoleras med vaktpersonal så att ingen av misstag kommer in på det farliga området. Vaktpersonalen har sina egna ställen och deras uppgift är bland annat att vid behov stanna upp trafiken. Man håller kontakt via radiotelefon.

Vibrationsmätningar görs i skadeverkningsområdet

Vid sprängningar uppstår vibrationer, buller och damm, men även tryckvågor. Fastän vibrationerna är märkbart under den tillåtna gränsen, kan det kännas obehagligt. Vissa människor upplever redan en 1–5 mm/s kortsiktig lågfrekvent vibration som störande. Tryckvågen från sprängningen kan ibland ha en märkbart större störande inverkan på omgivningen än vibrationerna. Gummimattorna förhindrar att stenar slungas i väg i omgivningen.

För att hålla vibrationerna inom riktvärdena övervakar man värdena noggrant vid varje sprängning. I Finland har riktvärdena för vibrationer definierats enligt Suomen Rakennusinsinöörien Liittos rekommendationer i ”Rakentamisen aiheuttamat tärinät” (”Vibrationer orsakade av byggen”). Riktvärdena beror på avståndet från sprängningsplatsen och själva byggnaden, för vilka byggnadsspecifika riktvärden har definierats utifrån dess konstruktioner.

En vibrationssakkunnig tar reda på hur byggnaderna i närheten av byggplatsen har grundlagts och specificerar utifrån dessa riktvärden för vibrationer för varje byggnad.

I regel görs vibrationsmätningar inom vibrationernas skadeverkningsområde. Mätinstrument och mätresultat finns det gott om och man använder ofta ett mätningssystem för att samla ihop uppgifterna centraliserat. Alla vibrationsmätare kan fjärravläsas och resultaten ges i realtid. Avsikten med mätningen är att övervaka och begränsa sprängningarna så att skadan för omgivningen hålls rimlig.

Boende i närområdet underrättas om sprängningar i förväg

I samband med de flesta av Trafikledsverkets vägprojekt, framför allt projekt nära bebodda områden, meddelar man om kommande sprängningar per textmeddelande. Byggnadsentreprenörerna använder då en textmeddelandetjänst för dem som bor i närområdet. Med hjälp av tjänsten vill man hjälpa de som bor i närområdet genom att förvarna om buller och vibrationer.

I vissa fall kan man själv beställa ett textmeddelande om projekt med sprängarbeten för att i god tid få information om följande sprängning.

Det finns många användningsområden för det stenmaterial som uppstår.

Sprängsten som uppstått vid sprängningar används exempelvis vid det aktuella vägbygget eller transporteras någon annanstans för vidareanvändning. Den kan även krossas till mindre bitar direkt på plats i en mobil krossanläggning. Det kan också uppstå buller när sprängstenen lastas på lastbilar.

Stenmaterialet som lastats på lastbilen tar dubbelt så mycket plats än vad det gjorde som berg eller sten. Det kan på så sätt behövas flera tiotals lastbilslass med sten för att frakta bort resterna från en sprängning.

Vid vissa byggplatser förs stenmaterialet till en krossanläggning som rests i anslutning till byggplatsen där kan man krossa sprängstenen. Av krosset gör man till exempel vägbeläggning och grus för förebyggande av halka.