Klimatförändringen

Klimatförändringen är ett av de mest utmanande globala miljöproblemen. Den beror främst på att mängden växthusgaser i atmosfären har ökat. Hur klimatförändringen framskrider beror på mängden växthusgasutsläpp och utvecklingen av sänkor som binder dem. Den viktigaste av växthusgaserna är koldioxid, som uppstår som slutprodukt vid komplett förbränning av bränsle. I trafiken uppstår förutom koldioxid även andra växthusgaser.

Minskningen av växthusgasutsläppen från trafiken är en viktig del i att stoppa klimatförändringen, eftersom i till exempel Finland skapar trafiken ungefär en femtedel av dessa utsläpp. Över 90 procent av trafikens växthusgasutsläpp kommer från vägtrafiken. Det finns ingen enkel lösning för att råda bot på utsläppen av växthusgaser från trafiken.

Arbetsgruppen för klimatpolitiken inom transportsektorn konstaterar i sin slutrapport att grovt sett kan utsläppen av växthusgaser från trafiken minskas på tre sätt (Kommunikationsministeriets publikationer 13/2018):

  1. Genom att minska mängden trafik (kilometer) som producerar utsläpp och förbättra trafiksystemets energieffektivitet på andra sätt.
  2. Genom att övergå till trafikmedel med utsläppssnåla eller utsläppsfria tekniker (t.ex. elbilar).
  3. Genom att ta mer utsläppssnåla eller förnybara drivmedel i bruk.

Finland har strikta mål för att minska växthusgasutsläppen

Enligt EU:s mål för minskning av växthusgasutsläpp som gäller sektorn som inte omfattas av utsläppshandeln ska Finland minska sina växthusgasutsläpp med 30 procent före 2030 jämfört med 2005 års nivå. Finlands nationella andel enligt bördefördelningsförslaget som godkändes i april 2018 är att minska utsläppen med 39 procent fram till 2030. I energi- och klimatstrategin samt i planen på medellång sikt enligt klimatlagen har Finland fastställt ett mål att minska trafikutsläppen med 50 procent fram till 2030. Ett mål i Sanna Marins regeringsprogram har varit att Finland ska vara kolneutralt 2035 och att förpliktelsen att minska utsläppen till 2030 ska skärpas till minst 55 procent (jämfört med 1990).

Förutom trafiken orsakar också trafikledshållningen växthusgasutsläpp

Mellan åren 2010 och 2012 har Trafikverket (nuvarande Trafikledsverket) utrett koldioxidavtrycket från alla de trafikformer och den trafik som Trafikverket ansvarar för. Trafiken orsakar betydligt mer växthusgasutsläpp än byggande och underhåll av trafikleder. Koldioxidutsläppen från landsvägsinfrastrukturen är i genomsnitt 511 000 ton per år, medan koldioxidutsläppen från vägtrafiken är cirka 8,3 miljoner ton per år. Motsvarande utsläpp från järnväg och sjöfart är betydligt mindre.

Genom sin verksamhet, förändringar i servicenivån, konsekvenser för andra aktörer och förändringar i trafiksystemet har trafikledshållningen en direkt inverkan på energiförbrukningen. Trafikledshållningens och trafikens energiförbrukning kan minskas genom att förbättra, reparera och sköta trafiklederna samt genom att förbättra trafiktjänsterna (Trafikledsverkets publikation 47/2019).

Anpassning till klimatförändringen

Förutom att minska utsläppen av växthusgaser måste man förbereda sig på och anpassa sig till klimatförändringen, eftersom trots att utsläppen minskar kommer klimatet att bli varmare under de närmaste åren.

En utmaning för trafikledshållningen är att planera de anpassningsåtgärder för trafikledsnätet som är nödvändiga med tanke på klimatförändringens effekter. Startpunkten för utvecklingsarbetet är trafikledsnätets strukturella och tekniska beredskap. Det förutsätter utredningar om de nuvarande konstruktionernas och de tekniska systemens funktionsgränser, förmåga att tåla störningar och skaderisker.

Klimatförändringen har en stor inverkan på förhållandena i trafiknätet i synnerhet vintertid. På landsvägarna blir vinterunderhållet allt svårare och dyrare då tidsperioderna med de besvärligaste förhållandena blir allt längre. För att trafiken ska löpa tryggt och smidigt i dessa förhållanden krävs ytterligare satsningar på vinterunderhållet. Detsamma gäller även järnvägen.

De föränderliga isförhållandena och de allt kraftigare vindarna i Finlands havsområden gör vintersjöfartens assistansförhållanden svårare att förutse och ombytliga. Till exempel kan områden med packis och issörja med de mest krävande assistansförhållandena öka i antal och deras läge förändras jämfört med tidigare, vilket förutsätter att isförhållandenas förutsägbarhet utvecklas.