Skyddet av Östersjön
Trafikledsverket har som mål att minimera risken för miljöolyckor i sjötrafiken samt minska farledshållningens och sjötrafikens negativa inverkan på Östersjön. Finlands miljöskyddslagstiftning som gäller sjöfarten grundar sig huvudsakligen på den internationella MARPOL 73/78-konventionen och konventionen om skyddet av Östersjön som staterna kring Östersjön ingått (Helsingforskonventionen, 1992). Dessutom finns det några EU-förordningar och EU-direktiv om sjöfarten i EU-länderna.
Bestämmelserna i IMO-konventionerna, Helsingforskonventionen och EU-direktiven har satts i kraft i Finland genom fartygsavfallslagen och fartygsavfallsförordningen. Däremot är förordningar av Europeiska unionens råd bindande lagstiftning för EU:s medlemsstater och behöver inte sättas i kraft i medlemsländerna genom nationell lagstiftning.
Tryggandet av säkerheten inom fartygstrafiken är det viktigaste miljöarbetet inom sjöfarten
Även ett litet olje- eller kemikalieläckage kan få betydande skadliga konsekvenser för den marina miljön. De allt fler råoljetransporterna i Finska viken utgör en särskild risk för Östersjön, men det finns även stora risker med andra transporter av oljeprodukter och kemikalier samt med fartygens egna bränslen som kan läcka ut i miljön vid en olycka.
Riskerna för fartygstrafiken har minskats med hjälp av Finlands, Estlands och Rysslands gemensamma obligatoriska rapporteringssystem för fartyg i Finska viken (GOFREP) och systemet för dirigering av fartygstrafiken (VTS) som omfattar kusten och Saimenområdet. Via dessa system övervakar man fartygstrafiken och informerar om trafiken och infrastrukturens skick. Trafikledsverket producerar dessa tjänster i samarbete med Traffic management Finland Oy. I livligt trafikerade öppna havsområden används även andra trafiksepareringsområden för sjötrafiken, där sjötrafiken i olika riktningar hålls isär och därmed minskar risken för kollisioner mellan fartyg.
Säkerheten i farlederna för handelssjöfarten säkerställs genom kontinuerligt underhåll av farleder och utveckling av säkerhetsanordningar. Med hjälp av ny teknik har man avsevärt kunnat förbättra säkerhetsanordningarnas funktion. Dessutom har man infört fjärrövervakning av säkerhetsanordningarna med hjälp av vilken man får information om fel i säkerhetsanordningar genast när de uppkommer och kan förmedla informationen till fartygen. Samtidigt har man kunnat minska onödig trafik till havs, vilket minskar utsläppen från farledshållningen.
För egen del kommer Trafikledsverkets projekt för intelligenta farleder att förbättra säkerheten inom sjöfarten de kommande åren. Med hjälp av projektet kan sjöfarare få information i realtid om bland annat olika förhållanden.
Riskhanteringen för muddring och deponering av muddermassor utvecklas
Muddring och deponering i farleder i havs- och insjöområden styrs av Miljöministeriets förnyade anvisning från 2015 ”Anvisning om muddring och deponering av muddermassor” (Miljöförvaltningens anvisningar 1/2015) . De största riskerna med muddrings- och deponeringsarbetena är att skadliga ämnen som finns i muddermassorna eventuellt sprids i miljön i samband med dessa arbeten.
Farledsfördjupningsprojekt som genomförs av Trafikledsverket förutsätter alltid tillstånd enligt vattenlagen. I samband med handläggningen av tillståndet bedöms de olägenheter som muddrings- och deponeringsarbetena orsakar i det specifika fallet och föreskrifter om hur olägenheterna ska förebyggas och minskas meddelas. Tillstånd enligt vattenlagen att genomföra projektet beviljas av Regionförvaltningsverket (RFV).
Riskhanteringen vid muddring och deponering i farleder har också utvecklats med hjälp av forsknings- och utvecklingsverksamhet i samarbete med olika aktörer. Forsknings- och utvecklingsarbetet har bland annat handlat om provtagning av skadliga ämnen i sediment, muddring, behandling och deponering av förorenade muddermassor, huruvida muddermassor som deponerats i ett område hålls kvar där, deponeringsarbetets inverkan på sedimentationsförhållandena i det närliggande havsområdet och den naturliga resuspensionen i de öppna havsområdena. Med hjälp av resultaten från dessa utredningar kan man på ett mer tillförlitligt sätt förutse muddrings- och deponeringsarbetets konsekvenser och betydelse samt planera nödvändiga åtgärder för att lindra olägenheterna så att de blir effektivare än tidigare.