Landsvägarnas värdefulla objekt: museivägar och -broar

De gamla farlederna är en del av finländarnas förflutna och nutid. De slingrande landsvägarna från medeltiden och vägarna som byggdes på 1700-talet som binder samman landskapen vid kusten med dem i inlandet utgör fortfarande grunden för vår trafikmiljö. De välvda stenbroarna, allmogemästarnas träbroar och vårt industriella samhälles betongbroar berättar om utvecklingen av vårt tekniska kunnande.

Landsvägsnätets särskilt utsedda museivägar och -broar utgör tillsammans en grupp värdefulla objekt. De nuvarande objekten representerar relativt väl vägnätets och broarnas utveckling från medeltiden till andra världskriget. De flesta museivägar och -broar har valts på 1980-talet. Då var grunden för valet den riksomfattande kulturhistoriska och väg- och brotekniska betydelsen samt den lokala betydelsen för landskapet eller turismen.

Landsvägsnätets museivägar och -broar underhålls livscykeleffektivt och bevarar de kulturhistoriska värdena. För att underhållet av de värdefulla objekten ska vara planmässigt och långsiktigt är målet att utarbeta en egen underhållsplan för varje museiväg och -bro. Dessa planer har redan utarbetats för över 20 museiobjekt. I underhållet anses den tidpunkt då vägen eller bron utsågs till museiobjekt som utgångsläget. I det befintliga landsvägsnätet är det möjligt att göra sådana nödvändiga ändringar av museivägarna och -broarna som trafiken eller trafiksäkerheten förutsätter.