I poker spelar varje kort roll, men förhållandet mellan korten är avgörande. Samma sak kan sägas om isbrytning. I den här artikeln berättar vi om isbrytningens royal flush. Den består av konstruktion och byggande av isbrytare, forskning kring isbrytare, användning av isbrytare samt myndigheternas insats. Jokern i leken är Finlands läge.
Konstruktion och byggande av isbrytare
Finland har en lång, nästan hundraårig historia inom konstruktion och byggande av isbrytare. Vår första isbrytare vid namn Murtaja skaffades till Finland 1890 och den första isbrytaren som helt och hållet byggdes i Finland var JM Sisu 1939. Sedan dess har våra varv byggt tiotals isbrytare.
Särskilt på 1970- och 80-talen utvecklade och byggde man många isbrytare i vårt land. Köparen var i allmänhet Sovjetunionen, men isbrytarna byggdes också för andra ställen och för Finlands egna behov. Av de isbrytare som fortfarande används blev Urho och Sisu klara på 1970-talet, Otso och Kontio i sin tur på 1980-talet.
Sovjetunionen köpte flera isbrytare av Finland till exempel för att vi gjorde bättre isbrytare än dem. Varför var då våra isbrytare bättre? Ett svar kan gälla produktutvecklingen.
”Finland är ett litet land, men det är också vår styrka. Isbrytarnas konstruktörer, varven och isbrytarnas användare har en kontinuerlig dialog. Ett nära samarbete behövs för att responsen om till exempel isbrytarnas utvecklingsbehov ska nå fram. I många länder skulle ett sådant samarbete inte vara möjligt på grund av de kraftigare organisationsgränserna”, berättar industrirådet Reko-Antti Suojanen.
Suojanen har själv arbetat med isbrytare i cirka tre decennier. Han anser att Finlands styrka är i synnerhet samarbetet.
Finland har också hittat en lämplig nisch på marknaden, eftersom isbrytare inte konstrueras och byggs på särskilt många ställen. Vi har däremot flera decenniers erfarenhet av isbrytare, så vi ligger steget före många länder.
Finland är en föregångare inom forskning
Det finns fem isbassänger i världen som är avsedda för forskning och utveckling av isbrytare. Två av dessa isbassänger finns i Finland: den ena i Otnäs i Esbo och den andra i Nordsjö. I isbassängerna utför man till exempel olika försök och testar de nya isbrytarnas koncept.
Vintersjöfarten och isbrytningen har också ett eget huvudämne vid Aalto-universitetet, nämligen havsteknik och arktisk havsteknik. Forskningen upprätthåller den tekniska utvecklingen. Utbildningen hjälper också att locka unga till sektorn.
På havet behövs förutom isbrytare även tjänstemän
Isbrytarnas uppgift är att hjälpa fartygen att tryggt ta sig till hamn. Isbrytarna och deras kompetenta besättning har den mest synliga rollen. I Finland ansvarar Arctia och Alfons Håkans för isbrytarnas drift.
Även tjänstemän behövs för att isbrytningstjänsterna ska löpa smidigt. Trafikledsverket ansvarar till exempel för beställaruppgifter inom vintersjöfarten och för att fastställa assistansbegränsningar.
Finland och Sverige har tillsammans fastställt fartygens isklasser och de assistansbegränsningar som stöder sig på dem. Fartyget kan inte ta sig till alla hamnar om det inte tryggt kan röra sig på det isiga havet. Isklassen påverkas till exempel av fartygets effekt. Syftet med begränsningarna är att möjliggöra smidig och säker sjötrafik även på vintern.
Jokern: Läge, läge och läge
I de övriga nordiska länderna, som i Sverige och Norge, finns det hamnar som håller öppet året runt utan isbrytarassistans. I Finland fryser alla våra hamnar nästan varje vinter. Hamnarna behövs däremot, eftersom största delen av utrikeshandeln sker till sjöss. Utan isbrytare skulle logistikhjulen bokstavligen frysa till is.
Geografin tvingar Finland att förlita sig på isbrytning, men enbart vårt läge förklarar inte varför vi numera är en stormakt inom isbrytning.
”Den öppna och direkta dialogen mellan aktörer som omfattas av isbrytning har hjälpt Finland att nå framgång inom isbrytning. Finland är en stormakt inom isbrytning eftersom isbrytning ses som en helhet här: inte bara som byggande av fartyg, utan som ett system som förenar industrin, forskningen, myndigheterna och det internationella samarbetet”, sammanfattar Suojanen.