Isbrytarsamarbetsgruppen som startade sin verksamhet förra vintern gör som bäst en omfattande utredning med målet att bygga upp en vision om den isbrytningskapacitet som krävs i Finland och Sverige och säkerställa att följande generationens isbrytare byggs på ett förnuftigt och samordnat sätt.
”Det är förnuftigt att bägge länder investerar i sådan materiel som betjänar hela det gemensamma havsområdet så bra som möjligt”, säger Elisa Mikkolainen, Trafikledsverket sjötrafikdirektör.
Utredningen innehåller en kartläggning av hamnarnas och trafikströmmarnas utveckling, intervjuer av företrädare för näringsliv och myndigheter samt bildar en gemensam uppfattning om isbrytningens servicenivå för flera årtionden framöver. Isbrytarnas livscykel är 50 år, så planeringen går långt in i framtiden.
Under sommarsäsongen utvecklas också det gemensamma operativa IBNet-systemet för uppföljning och styrning av isbrytarflottan. Systemets offentliga version baltice.org är även tillgänglig för allmänheten. Anvisningarna för vintersjöfart uppdateras också.
Projektverksamheten är också livlig: WINMOS 3 och 4-projekten framskrider, och både Finland och Sverige deltar i dem.
Operativt samarbete under vintersäsongen
Det operativa samarbetet intensifieras under isbrytningssäsongen. I början av säsongen kommer man överens om de gemensamma spelreglerna och säkerställer att förfarandena är uppdaterade. Länderna fattar gemensamt beslut om att starta de första isbrytarna och fastställer assistansrestriktionerna. Meteorologiska institutet och SMHI i Sverige ansvarar tillsammans för isprognoserna under vintern.
Statsfördraget mellan Finland och Sverige fastställer servicenivån: fartygens maximala väntetid är 4 timmar och minst 90 procent av fartygen passerar utan väntetid. Läget följs upp varje dag och vid behov ber man grannens isbrytare om assistans. I slutet av säsongen beräknas hur mycket assistans som har getts och erhållits och kostnaderna utjämnas därefter. Detta möjliggör en totalekonomiskt kostnadseffektiv lösning som gynnar båda länderna.
De vindar som råder i Bottenviken tränger i allmänhet in isarna på den finska sidan av Bottenviken och därför uppstår det tillfälliga behov av assistans från de svenska isbrytarna på Finlands område. Detsamma gäller dock omvänt, om isen packas på Sveriges sida.
”Hela systemet bygger på att isbrytarna kan användas flexibelt även på andra sidan av gränsen. När man har kommit överens om förfarandena på förhand kan man bistå den andra utan onödig byråkrati. Den här typen av samarbete är sällsynt inom sjöfarten”, säger Helena Orädd, chefen för sjöfartsenheten.
Framtidens isbrytningsmateriel
Isbrytarna i Finland och Sverige är för närvarande mycket likartade – Finlands Urho och Sisu hör till samma serie som de tre systerfartygen i Sverige. I den gemensamma planeringen överväger man hurdana isbrytare som ska byggas härnäst: stora och robusta eller mindre och smidigare. Sverige ligger för närvarande något före Finland i konkurrensutsättningen och byggandet av nya isbrytare.
Kontakt även med Estland
Även om det inte finns något motsvarande statsfördrag med Estland som med Sverige förs det en intensiv dialog. Samarbetsmöjligheterna kan bli större i framtiden om Estland beslutar att investera mer i sin egen isbrytningsmateriel.