I Finland används årligen ungefär 1 500 euro per kilometer för vinterunderhållet av landsvägar, medan siffran i Sverige är cirka 2 300 euro och i Norge knappt 6 000 euro. Finland har alltså de lägsta kostnaderna, men siffrorna är inte direkt jämförbara.
”Det finns endast cirka 10 000 kilometer av statsägda landsvägar i Norge, eftersom vägarna i de lägre klasserna är länsvägar. Om man i Finland på samma finansieringsnivå endast räknar med det livligaste vägnätet på cirka 10 000 kilometer, skulle kostnaderna för vinterunderhållet även hos oss ungefär fördubblas per kilometer”, påminner Jarkko Pirinen, sakkunnig inom underhåll av landsvägar vid Trafikledsverket.
Den finska staten äger cirka 78 000 kilometer landsvägar, den svenska cirka 98 000. Den stora skillnaden mellan de pengar som Norge använder jämfört med grannländerna beror utöver vägarnas administrativa klasser bland annat på mer utmanande terräng, såsom bergsområden, samt ett större antal tunnlar och broar med specialbehov.
Gemensamma utmaningar, prioritering i samma stil
De tre grannländerna har mycket gemensamt vad gäller till exempel klimatet och de krav det ställer på trafiken. Vintern är ofta mycket annorlunda på olika håll i landet. Förhållningen till de utmaningar som vintervädret medför är dock varierande.
”Den största skillnaden i ländernas vinterunderhåll är kanske att Finland är det enda landet som i regel alltid håller vägarna öppna. I Norge stängs vägar ständigt av på grund av dåliga förhållanden, och den lokala trafikmyndighetens webbplats innehåller till och med information om hur sannolikt det är att en viss väg måste stängas av på grund av väderprognosen. Lokalbefolkningen är också medveten om risken för att vägar stängs av och är vana vid det”, berättar Pirinen.
I Finland har man traditionellt betonat vägtrafikantens eget ansvar för säker körning som grundar sig på vägtrafiklagen. I och med att klimatförändringen framskrider förekommer det även hos oss exceptionellt svåra väglag allt oftare och föraren måste slutligen själv avgöra om det är säkert att köra.
Naturligtvis kan man också i Finland stänga av vägar i undantagsfall, men beslutet fattas av polisen och inte av ett ämbetsverk. Den svenska modellen för eventuella stängningar av vägar är en medelväg mellan förfarandena Finland och Norge.
I alla tre länder är kvalitetskraven för vinterunderhållet av landsvägar ganska likartade, även om varje land gör på sitt eget sätt. Prioriteringen är också likartad: man sköter allra mest om det livligaste vägnätet.
Förändringen märks när man kör över gränsen, men den är inte stor
De instanser som sköter om landsvägarna i Finland, Sverige och Norge har under de senaste åren samarbetat mer intensivt än tidigare. Vinterunderhållets utmaningar och den tekniska nivån är i huvudsak enhetliga, och samarbete gör det möjligt att hitta lösningar på olika frågor. I ländernas norra delar har man dock inte medvetet förenhetligat kvalitetskraven för vägarnas vinterunderhåll.
”Kvalitetskraven för vägar som överskrider landsgränserna ligger i vilket fall som helst mycket nära varandra i alla länder. Förändringen är dock märkbar till exempel när man kör från norra Finland till Sverige, men skillnaden är inte stor. Det handlar mer om ländernas egna stilar att utföra olika underhållsåtgärder”, säger Pirinen.
En faktor som också påverkar vinterkörningens säkerhet är belysningen, och här avviker länderna från varandra. Finland har fler belysta avsnitt än Sverige och Norge, där belysningen på många ställen är mer koncentrerad till vissa punkter.
Bild: Finland, Sverige och Norge indelade i Köppens fyra klimatklassifikationer. Trots att länderna har mycket gemensamt när det gäller landsvägarnas vinterunderhåll, finns det vissa skillnader i klimatet. Finland har inget varmtempererat havsklimat till skillnad från södra Sverige och Norges kustområden. Å andra sidan ställer till exempel de norska bergsområdena sina egna utmaningar för vinterunderhållet av vägar. (Bild: Wikipedia, sammanställd av Mikko Malmivuo/Destia)
De nordliga förhållandena kräver alltid försiktighet
Tidvis jämförs vinterunderhållet av våra vägar i Finland med våra västra grannar även i medborgarresponsen. Ofta verkar gräset grönare på andra sidan av staketet, men i verkligheten är skillnaderna små, i synnerhet i förhållande till ländernas olika finansieringsnivå och andra särdrag.
”Om vi tittar på kostnaderna åstadkommer vi samma kvalitet billigare jämfört med Sverige. Vinterunderhållet kan dock aldrig vara 100 procent lyckat någonstans, eftersom förhållandena kan förändras snabbt, medan åtgärder vidtas proaktivt enligt väderprognoserna. Särskilt i norr, både hos oss och i grannländerna, måste man alltid vara lite försiktig, eftersom vinterförhållandena fortsätter hela säsongen”, konstaterar Pirinen.