Syftet med ställverket är att trygga och styra tågtrafiken. Det sköter spårtrafiken genom att ställa växlarna i rätt läge så att endast ett tåg i taget kan trafikera på en viss spårsträcka. Numera fungerar ställverket i stor utsträckning automatiskt och tågen styrs från trafikledningscentralen. Trafikledningscentralerna finns i Helsingfors, Kouvola, Tammerfors och Uleåborg. Trafikledsverket köper trafikstyrningstjänsten av Fintraffic Järnväg Ab.
Före ställverkstekniken sköttes styrningen av tågtrafiken genom att vända växlarna manuellt. Avgångstillstånd beviljades med handsignaler genom att vifta till tågförarna med en flagga. Detta gjordes av tågklarerare. Tågtrafikens säkerhet sköttes antingen genom kommunikation mellan olika stationers tågklarerare eller så att tågförarna levererade ”stafettpinnen” till följande station. På så sätt trafikerade endast ett tåg i taget på banavsnittet.
- Växlarna sköttes av växelmännens yrkeskår. De fick den information de behövde av tågklarerarna, berättar projektchef Veli-Matti Kantamaa.
När ställverkstekniken utvecklades och fjärrstyrning blev vanligare, försvann tågklarerarna från enskilda trafikplatser och yrkeskåren ersattes med trafikledare. Trafikledare arbetar vid trafikledningscentralerna, till vilka man koncentrerade styrningen av tågtrafiken. Vid trafikplatserna byggdes allt fler ställverk, och med dessa styrs spårtrafiken automatiskt även i dag.
Från mekaniska till datoriserade ställverk
De första ställverken var mekaniska. Mekaniska ställverk gjorde det möjligt att tillgodose de viktigaste säkerhetsvillkoren mekaniskt samt effektiviserade tågens styrning och säkerhet. Utvecklingen av ställverket minskade risken för mänskliga misstag i styrningen av tågtrafiken.
Vevapparater var de vanligaste mekaniska ställverken i Finland. Växlarna och signalerna manövrerades med vevapparaten genom att rotera vevarna (bild 1). Apparaten säkerställde en säker tågtrafik med hjälp av hacken i kontrollstången. När hacken var i en viss position, låste apparaten spårets växlar i rätt läge. Dessutom fanns det några hävstångsställverk. De fungerade i stort sett enligt samma principer som vevapparaterna.
Bild 1. Tågklarerare och vevställverk 1961. Bildkälla: rautatiemuseo.finna.fi, cc-licens, Finlands Järnvägsmuseums samlingar. Fotograf: Olavi Karasjoki.
De mekaniska ställverken togs stegvis ur bruk från och med 1950- och 1960-talen. De ersattes med reläställverk som skötte inställningen av färdvägar och deras automatiska upplösning när tåget gått. Reläställverket möjliggjorde till exempel linjeskydd, varvid tågen kunde avgå efter varandra på samma stationsintervall. Reläställverken ökade säkerheten och effektiviserade spårtrafiken i Finland.
- Styrningen av reläställverket har ordnats genom olika kopplingar (bild 2). De tidigaste reläställverken var fritt kopplade, varvid kopplingarna alltid planerades och genomfördes platsspecifikt. Senare togs relägruppsställverk i bruk, som består av relägrupper med olika funktioner. Dessa relägrupper är kopplade till varandra i elementens ordning, såsom växlar och signaler, preciserar Kantamaa om reläställverkens funktion.
Bild 2. Olika typer av K50-reläer.
I Finland togs det första datoriserade ställverket i bruk 1991. Datoriserade ställverk ersatte dock inte reläställverken, utan i Finland används fortfarande cirka 100 reläställverk.
- I datoriserade ställverk kan man tänka sig att reläernas funktion har ersatts med programvara. Programmet styr med andra ord tågtrafiken, berättar Kantamaa.
Det tar tid att förnya ställverk
Det är en lång process att förnya ställverk, eftersom man samtidigt måste upprätthålla tågtrafiken. Förutom att upprätthålla tågtrafiken finns det andra utmaningar som är förknippade med att förnya ställverk på livligt trafikerade banavsnitt, eftersom trafikavbrotten är korta och det inte går att utnyttja flera än det befintliga antalet arbetsgrupper.
- När ett ställverk blir klart ska det utsättas för många test innan det överlåts för trafiken. Först testas enbart ställverket, varefter man utför test som har att göra med grannställverket. Först därefter kommer man till det egentliga ibruktagandet, då de kontrollerade elementen överlåts för trafiken. Till slut ska man ännu testa den automatiska tågkontrollen, berättar Kantamaa om faserna i ställverkens ibruktagande.
Fågelsångens ställverk i Helsingfors fyllde 50 år
Fågelsångens ställverk i Helsingfors togs i bruk 16.7.1975. Det är alltså 50 år gammalt. I Finland representerar det Siemens andra SpurPlan-ställverk. Ställverket styr fortfarande tågtrafiken mellan Helsingfors centralstation, Böle och Ilmala.
Finlands ställverk grundar sig på ställverk som används i Europa. Det finns nyansskillnader i ställverken i Finland och övriga Europa, såsom olika signalsystem. Ställverk som motsvarar Fågelsångens ställverk finns till exempel på bangårdarna vid Münchens och Zürichs centralstationer.
– Dessa apparater har fortfarande en lång återstående livscykel. I Finland är kompetensen inom byggande och underhåll på en god nivå, berättar Kantamaa.