Europeisk spårvidd till Norra Finland? Utredningar redogör för lösningar, fördelar och nackdelar

Om man tog i bruk den europeiska standardspårvidden i Norra Finland skulle lösningen enligt nuvarande uppfattning vara att bygga ett parallellspår bredvid de nuvarande spåren. Banförbindelser med europeisk spårvidd skulle i första hand förbättra möjligheterna till militär rörlighet. Den fortsatta planeringen av förbindelserna har redan fått finansiering.

Trafikledsverket har på uppdrag av kommunikationsministeriet utrett hur den europeiska spårvidden skulle kunna utvidgas från Sverige till Norra Finland. Den europeiska standardspårvidden (1435 mm) är 89 millimeter smalare än Finlands spårvidd (1524 mm).

De viktigaste resultaten av utredningsarbetet publicerades i juni. De utredningsrapporter som nu publicerats ger en bredare bild av hur en övergång till europeisk spårvidd ska genomföras, preliminära kostnader och förändringens eventuella konsekvenser för trafiken. Delutredningarna gäller efterfrågan på förbindelser, tekniska lösningar för infrastrukturen med kostnadsbedömningar, materielbaserade möjligheter att förbättra transporter och konsekvensbedömningar. Huvudutredningen sammanfattar allt utredningsarbete och kompletterar samtidigt informationen. Utredningarna publiceras lite senare även på svenska och engelska.

Bakgrunden till utredningarna är den ökade betydelsen av trafikförbindelserna mellan Finland och västra Europa till följd av det geopolitiska läget. Efter att Finland anslöt sig till Nato 2023 har också vikten av militär rörlighet framhävts.

Riksdagen har redan beviljat finansiering för fortsatt planering av banförbindelserna. Finansieringen gäller planeringen av förbindelsen mellan Haparanda/Torneå och Kemi.

Om de tekniska lösningarna: Parallellspår är det mest sannolika alternativet

En ny smalare bana som byggs bredvid den nuvarande banan skulle troligtvis vara det bästa sättet att ta i bruk den europeiska spårvidden i Norra Finland. Spårförbindelserna till övriga Finland skulle förbli oförändrade, men förbindelserna till Sverige skulle förbättras. I utredningen har man granskat förbindelserna inom det nuvarande järnvägsnätets omfattning norr om Uleåborg samt sträckan från Uleåborg till Brahestad. En helt ny förbindelse som har utretts är en järnväg mellan Kolari och Svappavaara i Sverige.

På vissa ställen skulle också överlappande spår kunna vara en lösning, om det inte är möjligt att bygga nya spår bredvid det nuvarande spåret. Då skulle fyra räler som överlappar varandra användas. Fyrskensspår används för närvarande till exempel på järnvägsbron mellan Haparanda och Torneå. Det skulle vara billigare att bygga överlappande spår än att bygga en helt ny bana. Å andra sidan finns det stora osäkerheter kring den tekniska genomförbarheten av överlappande spår, särskilt på längre banavsnitt.

Man har inte utrett alternativet att endast i Norra Finland anpassa de nuvarande spåren till europeisk spårvidd. Spårtrafiken inom Finland skulle inte fungera om Norra Finland hade en annan spårvidd än övriga Finland.

Problem med olika spårvidder kan också lösas genom ändringar i tågmateriel eller med nya innovationer. Omlastning är redan nu möjlig vid gränsen mellan Finland och Sverige. Ett annat alternativ skulle vara att lyfta upp tåget och byta dess boggier innan man övergår till en annan spårvidd. En lösning är materiel med boggier vars bredd kan ändras så att de lämpar sig för två olika spårvidder. Dessa lösningar kan inte betraktas som fullvärdiga alternativ till banor med europeisk spårvidd, och de skulle kräva investeringar i materiel. Även banor med smalare spårvidd förutsätter visserligen specialtillverkad materiel bland annat på grund av skillnaderna i elektrifieringssystemen i Finland och Sverige.

Nya möjligheter för spårtrafik, försörjningsberedskap och militär rörlighet

Att utvidga banor med europeisk spårvidd till Finland via olika förbindelser skulle ha en positiv inverkan på tillgängligheten, trafiksystemets säkerhet och samhällets övergripande säkerhet.

Med europeisk spårvidd skulle Finland få en bättre förbindelse till Europa och det europeiska järnvägsnätet. I nuläget måste frakt och passagerare byta tåg vid den svenska gränsen.

När det gäller militär rörlighet skulle fördelarna dock vara tydligare än för den civila trafiken. Den militära rörligheten mellan Nato-länderna skulle underlättas. En gemensam spårvidd skulle också stärka försörjningsberedskapen i och med att förbindelserna västerut skulle fungera bättre.

För utredningen har Trafikledsverket fört en dialog med till exempel försvarsministeriet, Försvarsmakten, Försörjningsberedskapscentralen, de viktigaste företagen, hamnarna, kommunerna, landskapsförbunden och järnvägsföretagen. Trafikledsverkets nordiska motsvarigheter, dvs. Trafikverket i Sverige och Jernbanedirektoratet i Norge, har också deltagit i samarbetet.

Det är dyrt att bygga nya banor. Dessutom skulle till exempel utsläppen under byggtiden vara betydande.

Planeringen av en förbindelse som sträcker sig ända till Kemi inleds

I den andra tilläggsbudgeten för 2025 har 20 miljoner euro anvisats för planeringen av den nordiska banan, Rail Nordica. I projektet planeras en förbindelse med europeisk spårvidd från Haparanda till Kemi hamn samt på sträckan Torneå–Röyttä. Planeringsprojektet omfattar även planeringen av en järnvägsbro över Torne älv och en ny lastningsplats. Planeringsnivån motsvarar i huvudsak en utredningsplan och omfattar även nödvändiga miljökonsekvensbedömningar. I Torneåområdet planeras projektet ända fram till järnvägsplanskedet.

Trafikledsverket förbereder att inleda det mer detaljerade planeringsarbetet. Planeringen kommer att genomföras uppdelad i flera separata planeringshelheter. Planeringsarbetet beräknas pågå fram till 2029.

Enligt TEN-T-förordningen om de europeiska transportnäten ska Finland senast år 2027 även ha utrett frågan om europeisk spårvidd i ett bredare perspektiv. I fråga om detta har något beslut om att inleda en utredning ännu inte fattats.

Även om Finland ännu inte har fattat beslut om att utveckla järnvägar med europeisk spårvidd, behöver frågan ändå tas i beaktande i olika sammanhang. Trafikledsverket utreder till exempel användningsmöjligheterna för järnvägssliprar som fungerar med både europeisk och finländsk spårvidd. Sliprar byts i vilket fall som helst regelbundet ut på bannätet i samband med renoveringar och projekt. Syftet med lösningen är att det i framtiden ska vara möjligt att byta till en smalare spårvidd.

Mer information

Jaakko Knuutila
branschdirektör, planering
Trafikledsverket
tfn 029 534 3525
fornamn.efternamn(at)vayla.fi