Hoppa till innehåll

Materialen i bannätet präglas av hundra års livscykel och kontinuerlig utveckling

Publicerad 19.5.2022

Räls, makadam och sliprar – banans grundelement kompletteras av konstruktioner i anslutning till datakommunikation och elektrifiering. Hur cirkulerar materialet och hur tåligt är det?

Närbild av ett tågspår.

En stålräls glittrar i solen. Banans viktigaste element har länge varit detsamma, men tyngre skenor har gjort banan styvare och slitstarkare. "En hundraårig skena är fortfarande i gott skick och i bannätet finns fortfarande skenor från slutet av 1800-talet", berättar direktör för järnvägstrafiken Markku Nummelin. "Rälsen är ett utmärkt exempel på återanvändning. Den används först i några decennier på livligare platser i bannätet, sedan på lugnare avsnitt och till sist på ståspår. Även efter detta går den värdefulla metallen att återanvända."

På ett drygt århundrade har järnvägarna utvecklats rätt mycket, men träsliprarna håller fortfarande ställningarna. Inhemska betongsliprar började användas parallellt redan på 1960-talet och försök har gjorts med olika syntetiska sliprar. "Träsliprarnas fördel är priset och som impregnerade har de en relativt lång livscykel. Betongsliprar används vid mer omfattande reparationer", säger Nummelin. "Betongsliprarnas ekologiska fotavtryck är större, även om man i slutet av användningen lösgör järn och krossar betongen för annan användning. Träsliprar som impregnerats med kreosot bränns till energi i separata anläggningar."

Inom banhållningen cirkulerar förutom räls även bl.a. makadam och plankorsningsanläggningar. "Finmald makadam kan användas som grund för servicevägar, och varningsanordningar i plankorsningar som avlägsnas flyttas genast till nya objekt. Bomanläggningarna samlar inte damm i lagret", fortsätter Nummelin.

Banmiljön förändras och elektrifieras

Materialvalen styrs av livslängden samt möjligheten till underhåll och återanvändning, utan att säkerheten glöms bort. Utvecklingen betjänar förutom underhållet även trafiken, men alla försök lever inte vidare. Nummelin lyfter fram två exempel på materialförsök som inte etablerades: "Syftet med vitmålade skenor var att minska värmeexpansionen. De elektriska stolparna av trä kröktes när de blev äldre. Men den vita färgen torde prövas ännu en gång."

Datakommunikationsutrustningen, som kräver snabbare förnyelse, och hundraåriga skenor betjänar trafiken sida vid sida. Den mest konkreta förändringen för passagerarna och invånarna längs banan är elektrifieringen. Drygt hälften av vårt bannät på ca 6 000 km har elektrifierats.

"Elektrifieringen har avsevärt minskat bullret och utsläppen från järnvägstrafiken. Detta arbete avancerar även denna sommar, eftersom elektrifieringsarbetet är i full gång på banavsnitten Hyvinge–Hangö och Idensalmi–Ylivieska; arbetet slutförs i sin helhet 2024", berättar Nummelin.