El är en mycket energieffektiv drivkraft när man måste flytta saker från en plats till en annan. Med elkraft får man större massor i rörelse mer effektivt och med mindre energiförbrukning än med diesel. Samtidigt är elkraft renare med tanke på miljön.
Nuläget på järnvägarna är redan betydligt bättre med tanke på utsläppen än för andra trafikformer, som fortfarande till största delen grundar sig på fossila bränslen, även om elektrifieringen av t.ex. vägtrafiken redan är i full fart. Spårtrafiken orsakar en knapp procent av Finlands koldioxidutsläpp, trots att järnvägarna står för nästan 20 procent av den inhemska transportprestationen. Detta innebär dock inte att det inte finns ett behov av och möjligheter att minska utsläppen på järnvägarna.
”I Finland har bannätet elektrifierats sedan 1960–70-talsskiftet och cirka 60 procent av bannätet är redan elektrifierat. Drygt 80 procent av godstrafiken och 95 procent av persontrafiken sköts redan med eldrift. Det är främst banavsnitt med mindre trafik och banor som tekniskt sett inte kan elektrifieras som är utan elektrifiering”, påpekar Kojo.
Att öka andelen eldrift jämfört med nuläget är ändå ett av de viktigaste sätten att minska klimatutsläppen från spårtrafiken. Samtidigt blir det dock allt svårare att motivera projekt för fortsatt elektrifiering av bannätet med de direkta fördelar som elektrifieringen medför.
Batterier och biobränslen som alternativ
Batteritekniken erbjuder även på järnvägarna ett beaktansvärt alternativ till diesel. Den lämpar sig bäst för trafik där energiförbrukningen och avstånden är måttliga.
”Inom persontrafiken är närtågstrafiken på icke-elektrifierade banavsnitt eller trafik som för närvarande sköts med dieseldrivna rälsbussar de mest potentiella som lämpar sig för batteriteknik”, lyfter Kojo fram.
Med en räckvidd på ett par hundra kilometer kan laddningen oftast skötas på stationerna och vid behov kan radien utökas genom att elektrifiera korta avsnitt längs med vägen för laddning under körning.
På icke-elektrifierade banavsnitt kan det dock också finnas motiveringar för elektrifiering, om elektrifiering t.ex. skulle öppna nya utsläppssnåla transportkorridorer för godstrafiken.
På grund av godstrafikens stora tågvikter på upp till ett par tusen ton kan den nuvarande batteritekniken i praktiken inte ersätta diesellok på linjeavsnitten. Däremot kan batteridrift erbjuda möjligheter till utsläppsfrihet i t.ex. växlingstrafiken på bangårdar där hastigheterna är låga och transportsträckorna korta. Ofta är elektrifiering inte ens möjligt på bangårdar i industri- och hamnområden på grund av lastning av vagnar eller andra höga arbetsmaskiner som går över spåren i området.
”Biobaserade förnybara bränslen är ett nödvändigt tillägg till drivkraftspaletten i objekt som inte kan elektrifieras. Det största behovet torde vara inom framtidens flygtrafik. I trafikens energiomvälvning är det viktigt att granska helheten, inte bara separata trafikformer”, betonar Kojo till sist.
I Trafikledsverkets utredning kan du läsa mer om järnvägarnas alternativa drivkrafter, deras lämplighet för Finland och hurdana åtgärder som skulle krävas för att utnyttja dem: https://www.doria.fi/handle/10024/189112