Trots den i huvudsak normala tjällossningen har landsvägarna många sprickor och andra skador som uppkommit under vintern. Effekterna av tjälen på järnvägarna verkar bli normala. Skärgårdstrafiken har i regel kunnat skötas med förbindelsefartyg.
Tjälens eller tjällossningens inverkan på de olika trafikslagen varierar något. Driften och underhållet av trafiklederna följer strängare regler på järnvägarna än på landsvägarna. I skärgårdstrafiken förhindras eller åtminstone försvåras framkomligheten.
Tjällossningen på järnvägarna väntas bli normal i vår
Enligt den nuvarande prognosen kommer det att utfärdas begränsningar till följd av tjälen på upp till 200 bankilometer. Eftersom vintern började med milt väder och få kölddagar, kom tjälskadorna senare än under tidigare vintrar. Det slutliga antalet begränsningar som utfärdas till följd av tjälen beror på hur vädret blir under resten av vintern.
Tjälproblemen uppstår varje år på samma ställen. Trafikverket strävar efter att minska tjälens inverkan på trafiken i samarbete med driftsentreprenörerna och trafikidkaren: Drift- och underhållsentreprenörerna kontrollerar ständigt om tjällossningen har gett upphov till förändringar på deras respektive banavsnitt. De vidtar samtidigt nödvändiga drift- och underhållsåtgärder för att man ska slippa utfärda hastighetsgränser och minimera tjälskadorna. I takt med att banprojektet Seinäjoki–Uleåborg framskrider, minskar det årliga behovet av hastighetsbegränsningar på sträckan. När projektet är slutfört behövs antagligen inga hastighetsbegränsningar längre.
Då de översta markskikten börjar tina på våren, kan smältvattnet inte alltid rinna bort och banvallarna inte heller torka. Det kan också finnas både tjälskadade och tinade markskikt ovanpå varandra. Då marken under rälsen fryser till, leder det till ojämna tjällyftningar. För att man ska kunna garantera tågens säkra framfart är det därför nödvändigt att utfärda hastighetsbegränsningar på banavsnitt med tjälskott.
Mycket tjälskador på landsvägarna
Normal tjällossning väntas i största delen av landet, eventuellt blir den lättare än normalt i landets östliga delar och längs Bottenvikens kust. I norra Lappland däremot väntas tjällossningen bli svårare än vanligt. Jämfört med resten av landet finns det emellertid färre vägar i Lappland som är utsatta för tjällossning.
Då våren närmar sig gör tjällyftningar att landsvägarna blir ojämna. Också de belagda vägarna har tagit skada av tjälen och det fuktiga vädret i vinter. Det förekommer många sprickor nu, liksom gropar och andra skador. Under dubbdäckssäsongen har det bildats spår på de livligt trafikerade vägarna. På de mest skadade vägarna med omfattande spårbildning är man tvungen att utfärda hastighetsbegränsningar, som gäller tills man har hunnit reparera vägarna.
I vissa delar av Finland finns det mycket snö längs vägarna. Smältvatten kan rinna ut på vägen och göra grusvägarnas yta mjuk eller annars orsaka problem för trafiken. Den kalla vägkroppen gör att vägtrummorna hålls frysta, varvid vattnet lätt söker sig nya rutter. Landsvägarna har många anslutningar för enskilda vägar och det är den enskilda vägens väglag som ansvarar för att trummorna hålls öppna.
Frusna vägkonstruktioner och tjälen inverkar på gamla vägar. Då tjälen går ur jorden kan vägkonstruktionen eller vägytan mjukas upp och förlora sin bärighet. Hur tjällossningsprocessen framskrider beror på hurudant vårvädret blir. Torrt och soligt väder samt nattfrost håller tjällossningen i schack. Tjälfarliga vägar förekommer mest i landets mellersta delar, där antalet grusvägar är störst och marken och terrängförhållandena är tjälkänsliga.
Till följd av tjällossningen utfärdas årligen viktbegränsningar på 600–2 000 vägkilometer. Förra våren fanns det cirka 1 500 kilometer med tjälskadad landsväg och ännu på hösten över 400 kilometer då de rikliga regnen mjukade upp vägkropparna. I fjol var grundvattennivån i början av köldperioden högre än normalt i hela landet, med undantag av Egentliga Finland. I början av köldperioden frös de tjälkänsliga vägkropparna snabbt och tjälen hann inte samla vatten i dem.
Isläget har gynnat förbindelsefartygstrafiken i skärgården
I skärgården har isläget försämrats dels på grund av den stränga nattliga kylan och dels de soliga dagarna. De soliga dagarna har smält snön, som har grötat sig i rännorna till en snösörja som stör trafiken.
Vintern har varit normal för förbindelsefartygstrafiken i skärgården. Trafiken har i regel kunnat skötas av förbindelsefartyg, även om man ibland har varit tvungen att använda svävare. Svårast har läget varit i Kotka, där förbindelsefartyget inte har kommit ända fram till Kuutsalo, utan man har varit tvungen att släppa av passagerarna på isen ganska långt från stranden. Under den värsta menförestiden har man varit tvungen att ersätta förbindelsefartyget till Haapasaari med slädar.
Närings-, trafik- och miljöcentralerna informerar noggrannare om menföressituationen regionalt.