En viktig del av en så störningsfri trafikinfrastruktur som möjligt är också gång- och cykellederna. Sammanlagt finns det cirka 6000 kilometer statens gång- och cykelleder, varav över 98 procent är belagda. Trafikledsverket och NTM-centralerna gör det smidigare att röra sig på dem både genom att bygga nya och genom att belägga dem på nytt.
Mängden belagda gång- och cykelleder var tidigare betydligt mindre än för närvarande. Till exempel åren 2015–2019 belades i genomsnitt lite över 50 kilometer av statens ”kottleder” per år. Därefter har man dock aktivt satsat på beläggning och årligen har man gjort över 150 kilometer ny yta.
Bakgrunden till detta är bland annat målet att öka cyklingens andel. Finansieringen för beläggning av gång- och cykelvägar har ökats och man har velat satsa på deras skick. Under de kommande åren strävar man efter att upprätthålla de nuvarande beläggningsmängderna", berättar Tero Lassila, sakkunnig inom hantering av landsvägarnas skick vid Trafikledsverket.
Den största skillnaden i beläggningen av olika leder beror på trafikens belastning
När beläggs en gång- och cykelled på nytt? Antalet skador är ofta en avgörande faktor, men ledens skick bedöms som en del av områdets helhet. De viktigaste förbindelsesträckorna har större betydelse, det vill säga trafikledens användningsgrad och till exempel eventuell arbetsresecykling beaktas när objekt väljs till beläggningsprogrammet. Gång- och cykelleder beläggs oftast på nytt klart mer sällan än livligt trafikerade landsvägar.
"Gång- och cykelleder beläggs oftast på nytt på grund av beläggningsskador, såsom sprickor, hål eller ojämnheter. En livligt trafikerad landsväg beläggs däremot oftast på nytt på grund av spårbildning som förorsakats av dubbdäck. Den största skillnaden mellan beläggningarna på olika trafikleder uppstår alltså av den belastning som trafiken orsakar", sammanfattar Lassila.
Kilometerpriset för landsvägsbeläggningen kan vara till och med fyra gånger högre än för gång- och cykelledens beläggning. Den största orsaken till kostnadsskillnaden är enkel, beläggningens bredd.
Det lönar sig inte att direkt jämföra olika typer av leder
Även om man har fått fler kilometer under de senaste åren blir siffrorna ändå små jämfört med de årliga beläggningsmängderna på landsvägarna. Beläggning av olika typer av leder är dock så olika att det inte lönar sig att göra en direkt jämförelse. För det första finns det klart färre gång- och cykelleder än belagda landsvägar, som det finns cirka 50 700 kilometer av. Dessutom skiljer sig många detaljer i planeringen och genomförandet av beläggningen samt dess egenskaper avsevärt från varandra.
"Skillnaderna beror bland annat på bredden på den trafikled som ska repareras, beläggningskostnaderna, kraven på användningen av leden och trafikbehoven, beläggningsmassans egenskaper samt arbetsmetoderna, som endast används för en viss ledtyp. Till exempel lämpar sig återbeläggningsmetoden Remix endast för landsvägar”, förklarar Ossi Saarinen, sakkunnig inom vägunderhåll vid Trafikledsverket.
Beläggningens massa och dess egenskaper omfattas alltså av olika krav beroende på användningen av farleden. På landsvägar ska man, till skillnad från gång- och cykelleder, beakta det slitage som dubbdäck orsakar. På gång- och cykelleder används i allmänhet en mindre maximikornstorlek för stenmaterialet i beläggningsmassan.
”Vid beläggning av gång- och cykelleder ska man också beakta faktorer som beror på ledens karaktär, bland annat tillgängligheten och säkerheten hos olika trafikformer. Till exempel kräver trafikarrangemangen under beläggningsarbetet ofta mer detaljerad planering än vid beläggning av landsvägar, särskilt i tätortsmiljöer", påminner Saarinen.
Beläggningarnas skick följs aktivt upp
Skicket hos statens gång- och cykelleder är i sin helhet på en nivå som motsvarar den hos landsvägsnätet. Av 6 000 kilometer har cirka 750 klassificerats som i dåligt skick. Beläggningarnas skick och skador följs aktivt upp i underhållsentreprenader inom respektive NTM-centrals område samt i separata reparationsentreprenader. Även responsen från trafikanterna följs kontinuerligt upp.
"NTM-centralernas ansvarsområden för trafik ansvarar för valet av beläggningsåtgärder för såväl landsvägar som gång- och cykelleder. Som stöd för åtgärdsbesluten inventeras skador på beläggningen på längre leder och förbindelsesträckor vart tredje år. Dessutom följs skicket på de kortare avsnitten, såsom busshållplatsernas anslutningsavstånd, upp i underhållsentreprenaderna", säger Lassila.