Samarbete behövs för att förbättra säkerheten i plankorsningarna
Kommunikationsministeriet och Trafikverket publicerade i mars en lista på 65 plankorsningar som borde förbättras eller avlägsnas. Innan man kommer så långt att man kan sätta igång med själva arbetet att t.ex. avlägsna en plankorsning, måste ett stort antal planer göras upp och otaliga förhandlingar hållas med de berörda parterna. Då är ett gott samarbete a och o.
På bilden:plankorsningen vid Lemettilänmäentie på banavsnittet Jyväskylä-Äänekoski.
Varje plankorsningsobjekt övervägs skilt för sig och en förstudie görs för varje objekt. I förstudieskedet samlas bakgrundsfakta in och man överväger de olika alternativen med hjälp av vilka säkerheten i plankorsningen kunde förbättras. Det finns tre alternativ: att avlägsna plankorsningen, förbättra plankorsningen eller att utfärda begränsningar för trafiken.
Då Trafikverket överväger de olika alternativen måste man besluta vilka åtgärder som är tillräckliga och samtidigt kostnadseffektiva för varje objekt. På beslutet inverkar bl.a. den nuvarande och framtida trafiken på banavsnittet, liksom också markanvändningen och kostnadsfördelningen mellan de olika parterna.
Eftersom plankorsningarna ofta finns på ställen som ligger inom många ägares intressesfär, föregås besluten av förhandlingar med de berörda parterna.
”Viktigast är NTM-centralernas, Trafikverkets, kommunernas samt de övriga intressegruppernas goda samarbete," säger Mikko Heiskanen, projektchef vid Trafikverket och fortsätter: ”Om man bara förbättrar plankorsningen, har Trafikverket beslutanderätt. Ändå måste man alltid lyssna på många olika parter, som t.ex. ägarna av vägrätt, innan man kan påbörja de egentliga banarbetena.”
Omfattningen av tillståndsförfarandet påverkar projektets tidsplan
Valet av administrativt tillståndsförfarande och dess längd beror på vilka åtgärder man kommit fram till och hur omfattande konsekvenserna av dessa val är.
”Om vi t.ex. placerar ut ett STOP-märke i plankorsningen, så kan beslutsfattandet också ske snabbt, om väghållaren ställer sig positivt till vårt förslag”, säger projektchefen Jarno Viljakainen.
I vissa fall kan man t.o.m. avlägsna en plankorsning snabbt.
”Med s.k. enskild vägförrättning kan man ordna vägförbindelserna så att plankorsningen kan avlägsnas inom några månader, konstaterar”, Viljakainen.
Men om förbättrandet av säkerheten har en större inverkan på omgivningen, måste man utarbeta en järnvägsplan, vilket tar omkring ett år i anspråk. Själva byggandet och starten av byggarbetet beror ändå på finansieringen som Trafikverket beviljas.
Vad är läget nu?
Som bäst görs en förstudie över de 65 objekten i Trafikverkets plankorsningsprogram. Därefter görs en riskanalys och man fattar beslut om planering eller genomförande.
Man har redan upptäckt att en del av objekten på listan kräver ändringar i detaljplanen eller uppgörande av gaturitningar. Därtill utreder Trafikverket möjligheten att avlägsna plankorsningar på banavsnittet Seinäjoki–Vasa med hjälp av ägoregleringar.
”Just nu koncentrerar vi oss på objekten som utvalts till plankorsningsprogrammet, men i samband med planeringen observerar vi också vad som kunde göras för plankorsningarna i närheten. Vi har till exempel märkt att det på listan i finns plankorsningar som man planerat att avlägsna men som det skulle vara förnuftigare att förbättra. I stället skulle löna sig att avlägsna en plankorsning i närheten som är nästan lika farlig och sätta den på listan” säger Heiskanen.
Utöver objekten på listan i plankorsningsprogrammet förbättrar man säkerheten i plankorsningar med hjälp av många separata projekt vid Trafikverket och NTM-centralerna.
Vad avses med alternativa åtgärder?
Plankorsningen avlägsnas
Med termen avses att onödiga plankorsningar avlägsnas eller att vägrätten till plankorsningen upphör då den inte mera har någon funktion. Om användningen av plankorsningen har ändrats kan plankorsningstillståndet återkallas.
En sådan åtgärd kan också innebära att trafiken i stället leds om via en säker plankorsning eller att plankorsningen som sådan flyttas till ett säkrare ställe. Avlägsnande av en plankorsning kan också innebära att plankorsningen ersätts med en över- eller underfart.
Plankorsningen förbättras
Detta alternativ innebär till exempel att frisiktsområdet sätts i stånd eller förbättras. Lika väl kan det betyda att ett STOP-märke placeras ut för att betona fordonens och gångs- och cykeltrafikens väjningsplikt i plankorsningen.
Det kan också innebära att vänteplatserna förbättras, vilket kan kräva ändringar bl.a. i väggeometrin och anslutningsarrangemangen. Att plankorsningen utrustas med ljusanordningar är också en förbättring. Det gör man på lågtrafikerade banavsnitt där tågens hastighet är låg eller trafikmängden på de korsande vägarna är liten.
Att utrusta plankorsningen med en varningsanordning, som i allmänhet består av en halvbom, är också en förbättring.
Begränsning av trafiken
Om åtgärden som väljs är begränsning av trafiken, så innebär detta en sänkning av hastigheten, och begränsningar för trafiken med över 15 meter långa fordon eller att plankorsningen ändras till gång- och cykelled.
Ett annat alternativ är att den maximala hastigheten på banan sänks, men före detta måste betydelsen av ett sådant beslut för tågens tidtabeller och kostnader utredas.
På lågtrafikerade banavsnitt kan också banavsnittets framtida användning ifrågasättas. D.v.s. hur länge man kan hålla banavsnittet i skick utan stora investeringar och hur mycket det i så fall lönar sig att investera i omfattande förbättringar av plankorsningen.
Valkriterierna för plankorsningarna som valdes till Trafikverkets plankorsningsprogram var bland annat plankorsningens egenskaper, olyckshistorik samt trafikmängden på den korsande vägen. I plankorsningarna som finns på programmets lista har det skett sammanlagt 101 olyckor från och med 2001.
Ytterligare uppgifter:
Projektchef Jarno Viljakainen, tfn 029 534 3812 eller [email protected]
