Intelligent sjöfart innebär att den traditionella navigeringen ersätts av e-navigation som använder elektroniska sjökort. Den andra väsentliga förändringen jämfört med den traditionella sjöfarten är att kommunikationen mellan fartyg och säkerhetsanordningarna för sjöfarten blir elektronisk, vilket också kräver ändringar av utrustningen på fartygens kommandobryggor.
För tio år sedan uppställde den internationella sjöfartsorganisationen IMO, med högkvarter i London, målet att digitalisera sjöfarten i hela världen. E-navigationen som krävs för att uppnå detta mål är redan på god väg och Finland är ett av föregångsländerna. Det kommer ändå att ta minst fem år innan den traditionella sjöfarten har omvandlats till intelligent sjöfart som utnyttjar modern datateknik fullt ut.
- Om allt går som i Strömsö, kan data som samlats in av markstationerna förmedlas till fartygen elektroniskt och med mindre verbal kommunikation senast 2020. Samtidigt kan man skräddarsy informationen som överförs till fartygen. Det kommer helt klart att ta längre än fem år innan det sker en övergripande förändring. Förändringen ökar säkerheten, eftersom man därefter inte längre är beroende av verbal kommunikation och att denna förstås rätt, säger Thomas Erlund, chef för Trafikverkets enhet sjötrafikledning.
Erlund, som själv har sjökaptens behörighet, ser tydliga fördelar med intelligent sjöfart också ur rederiernas och utrikeshandelns synvinkel. Då befälet på ett fraktfartyg får tillgång till realtidsinformation om förhållanden i elektroniskt format, kan de fatta sina beslut om den acceptabla lastmängden utifrån mera tillförlitliga uppgifter än tidigare.
- Intelligent sjöfart innebär också att uppdaterad information om till exempel vattenståndet och de förväntade förändringarna i det förmedlas till fartygen. När man utnyttjar denna information, kan man med tillförsikt ta mera last ombord. Redan till exempel en tio centimeters ökning i fartygets djupgående kan ha ekonomisk betydelse, säger Erlund.
Elektroniska sjökort blir vanligare
För att den internationella handelssjöfarten ska kunna övergå till att utnyttja intelligent sjöfart, krävs det ett brett samarbete och tekniskt standardiseringsarbete mellan staterna. Ett centralt standardiseringsobjekt är det elektroniska sjökortet. För koordineringen och utvecklingen av elektroniska sjökort svarar den internationella hydrografiska organisationen IHO, som verkar i Monaco.
- För närvarande utvecklas dataöverföringen och produktdefinieringarna. Betydelsen av sjökorten och informationen i dem är naturligtvis huvudsakligen desamma som under de senaste århundradena. Den väsentliga skillnaden är att datainnehållet i de elektroniska sjökorten utvecklas i större utsträckning än tidigare och att navigationsutrustningens förmåga att kombinera data från olika källor förbättras, säger Rainer Mustaniemi, chef för enheten sjökartläggning vid Trafikverket.
Också i fortsättningen behöver man kunna läsa traditionella sjökort. Om det blir elavbrott i fartygets navigationsutrustning, ska befälet ändå kunna orientera sig på traditionella sätt. Enligt Mustaniemi finns det inga planer på att ta bort undervisningen i detta i sjöfartsutbildningen, och rederierna har inte heller för avsikt att förse sina fartygs kommandobryggor med endast ett elektroniskt navigationssystem eller elektroniska sjökort.
De elektroniska sjökorten började utvecklas redan på 1990-talet, eller cirka tio år innan beslutet om en internationell strategi för e-navigation fattades i London. I sin helhet är ändringen ändå så omfattande, att man inte kan tala om att intelligent sjöfart har slagit igenom förrän digitaliseringen täcker såväl utrustningen på fartygens kommandobryggor, inklusive sjökort, tillståndsdata och datasystem, som säkerhetsanordningarna för sjöfarten; allt från prickar, bojar och randmärken till fyrar.
Text: Vesa Tompuri