Hoppa till innehåll

Driften och underhållet av trafiklederna utvecklas på lång sikt

Publicerad 2.6.2015

Hela samhället gagnas av att järnvägarna, vägarna och farlederna är i gott skick, och för det krävs högklassig sakkunskap inom många olika områden. Trafikverket utnyttjar den mångsidiga expertisen i sina pågående utvecklingsprojekt, där ett av målen går ut på att optimera förnyandet av överbyggnaden.

Trafikmängderna i Finlands trafiknät varierar mycket från ort till ort. Man satsar mest på underhållet av de livligast trafikerade lederna, men också de mindre trafikerade avsnitten måste hållas i trafikerbart skick. För att man ska kunna underhålla hela vägnätet behövs det tillförlitlig information om hur olika åtgärder inverkar på överbyggnadens skick och livslängd. Ibland kan det räcka med att öka beläggningens tjocklek, om man på så sätt kan säkerställa en tillräcklig servicenivå för den tunga trafiken.

Inom banhållningen är det fler faktorer som inverkar på överbyggnadens skick än inom väghållningen. Trafikverkets expert Tuomo Viitala som, utöver sina uppgifter som teknisk sakkunnig gällande banans överbyggnad, bland annat ansvarar för konkurrensutsättningen av spårinspektionen, anser att banhållningen är krävande särskilt p.g.a. sin branschövergripande karaktär.

"För det första varierar rälsens och hela överbyggnadens skick lokalt. Årstidernas växling inverkar närmast på framkomligheten. I forskningsprogrammet TERA, Elinkaaritehokas Rata, utvecklar Trafikverket och Tammerfors tekniska universitet metoder för att hantera banans skick och förbättra livscykeleffektiviteten", berättar Viitala.

Till Trafikverkets nätverk av samarbetspartner hör, förutom Tammerfors tekniska universitet, också Aalto-universitetet, Uleåborgs universitet, VTT och Meteorologiska institutet. Då allt kunnande inom nätverket fokuseras på samma mål är det enligt Viitala realistiskt att få till stånd en fungerande metod för att uppskatta livscykelns längd för överbyggnaden.

Den bakomliggande tanken gällande resurseringen av banunderhållet är ju att infrastrukturen ska hållas i skick med begränsade resurser. Eftersom finansieringen inte ökar, måste man sträva efter att förlänga strukturernas livscykel. Ju noggrannare överbyggnadernas skick och förändringarna i dem har analyserats, desto bättre chanser har man att lyckas.

"Det är viktigt att man i utvecklingsarbetet, utöver underhållet, också beaktar saken ur planerings- och byggnadssynvinkel. Därtill är materialtekniken ett väsentligt delområde, då det är fråga om optimering av strukturernas livscykel", påpekar Viitala.

Sjötrafiken är också med

Vägarnas och järnvägarnas överbyggnader är förståeligt nog några av de viktigaste delområdena då det är fråga om byggande och underhåll av infrastrukturer som en helhet. Å andra sidan är t.ex. brokonstruktioner bland de mest krävande och riskerna med broar i dåligt skick måste kunna hanteras.

"En undersökning rörande broarna som också är till nytta vid mätningen av överbyggnadernas livscykel pågår som bäst. Broarna inkluderas visserligen inte som forskningsobjekt i det ovan nämnda TERA-projektet, med undantag för inspektionen av skarvarna mellan banans överbyggnad och bron", berättar Tuomo Viitala.

Viitala ansvarar också för farledernas livscykelfrågor, t.ex. radionavigationen i samband med sjötrafikledningen. I startskedet ingår därtill forskningsprojektet ARAJÄÄ, som VTT, Aalto-universitetet och Meteorologiska institutet genomför tillsammans, och där man fastställer grunderna för dimensioneringen av konstruktioner som belastas av is.

 

 Vesa Tompuri


Artikeln är gammal. Artikeln kan innehålla föråldrad information och länkarna kanske inte fungerar. Våra publikationer finns i Dorias publikationsarkiv