Kari Wihlman, generaldirektör vid Trafikledsverket, hur ser det kommande året ut från trafikledshållningens synvinkel?
Det ser skrämmande ut. Med den nuvarande finansieringsnivån försämras landets trafikleder i år mer än någonsin tidigare. Förra året klarade man sig tack vare en extra tilläggsfinansiering på nästan 600 miljoner euro som beviljades genom åtgärdsprogrammet för att minska reparationsskulden för trafiknätet 2016–2018. I och med detta lyckades man stoppa försämringen av trafikledsnätet och hindra reparationsskulden från att växa. Finansieringen för den grundläggande trafikledshållningen sjunker avsevärt redan i år. Detta leder oundvikligen till att reparationsskulden växer också i det trafikledsnät som har livligare trafik.
Reparationsskulden ligger just nu på 2,5 miljarder euro, det vill säga cirka 450 euro per finländare. Det är alltså inte fråga om hopplösa summor, och den höjning på minst 300 miljoner euro för grundläggande trafikledshållning som en parlamentarisk arbetsgrupp har föreslagit är absolut nödvändig för att vi ska kunna bevara trafikledsnätet i gott skick.
Vad innebär detta för väganvändarna, ledande sakkunnig inom hantering av trafikledstillgångar, Vesa Männistö?
För väganvändarna syns det försämrade vägskicket i att hastighets- och viktbegränsningarna blir fler. På motorvägarna kan man bli tvungen att hålla vinterhastigheter ända fram till sommaren, då vägen beläggs på nytt. Så gick det till exempel på Lahtis motorväg förra sommaren, då hastighetsbegränsningen förblev hundra kilometer i timmen ända fram till juli.
Viktbegränsningar, som i första hand används på broar, försvårar olika typer av varutransporter. Det här ökar transportkostnaderna och gör ibland till och med transporten omöjlig. Det här en tydlig olägenhet för näringslivet. Både privata bilister och yrkeschaufförer besväras av grusvägars dåliga skick, i synnerhet vid tjällossning under vårar och höstar då man måste köra långsammare på grund av svårt vägunderlag. Bilarna blir smutsiga och risken för skador växer.
Hurdan är situationen på bannätet?
Bannätverkets förfall syns i form av osäkerhet kring huruvida man kommer fram. Bristen på ekonomiska resurser belastar även bannätet. Bannätverkets dåliga skick syns för alla som använder sig av bantrafiken i form av störningar samt hastighets- och viktbegränsningar. Man kan bli tvungen att avbryta trafiken och ersätta tåg med andra färdmedel. För näringslivet innebär det här att transportkostnaderna växer och att transporterna försvåras.
Enhetschef Tero Sikiö, hur ser det ut för underhållet av inre vattenvägar?
Underhållssituationen för inre vattenvägar och kanaler är ganska god. Under 2019 kommer merparten av finansieringen och tjänstemännens resurser att gå till projektet Saima kanals nedre portar, som är ett reparationsskuldsobjekt. De övriga slussarna är i ganska gott skick och just nu finns ingen betydande reparationsskuld. Det igen beror på de senaste tio årens målmedvetna arbete.
På de inre vattenvägarna är säkerhetsanordningarna i ändamålsenligt skick. Varje år behövs det dock resurser för att upprätthålla skicket.
Penningbehovet för det årliga underhållet av vattenleder i inre vatten och kanaler är cirka 13–14 miljarder euro, varav cirka tre miljoner är underhållspenning och 1,4 miljoner euro är hyra som betalas till Ryssland för Saimenkanalen. Med dessa summor har man lyckats behärska reparationsskulden under de senaste åren.
Hur ser det ut på sjövägarna, enhetschef Simo Kerkelä
Även på sjövägarna har vi reparerat sjöfartens säkerhetsanordningar relativt bra och uppnått de fastställda målen vad gäller antalet säkerhetsanordningar i dåligt skick. Vad gäller säkerhetsanordningarnas skick och underhållsmuddringen kan man konstatera att det nästan inte finns någon reparationsskuld längre. Här har den reparationsskuldsfinansiering som gavs under de senaste åren hjälpt i någon mån.
Den årliga budgeten för sjövägarna är cirka 15 miljoner euro. Med den här finansieringen genomför man vård av sjövägar och reparationsprojekt, man hanterar farledernas säkerhet genom att beställa sådana undersökningar av sjövägarna som behövs samt planering av dem, därutöver förvaltar man uppgifter om farlederna.
År 2018 inledde vi också ett digitaliseringsförsök inom vården av farleder, för vilket målet är att förbättra sjöfartens säkerhet och höja kostnadseffektiviteten inom vården av farleder. Med försöket strävar man också efter en mer energieffektiv farledsservice.
Vesa Männistö, vilken del av trafikledsfinansieringen är i störst behov av tilläggsfinansiering?
Utan tvivel det belagda vägnätet. Ett annat viktigt objekt är underhållet av banorna. Nu är vi i en situation där vi inte kan utföra så mycket reparationer som vi skulle vilja. På bannätet har man varit tvungen att hålla tillbaka med reparationsarbeten på alla nivåer, så där syns bristerna inom alla delområden.
Vilka positiva saker för året med sig, generaldirektör Wihlman?
Vinterunderhållet av landsvägarna blir bättre i och med att principerna för vinterunderhåll granskades och anvisades tilläggsfinansiering. I början av året höjdes underhållsklasserna för 11 000–12 000 km långa sträckor, och eftersom dessa är mer livligt trafikerade än medeltalet får över 30 procent av trafiken en bättre servicenivå i år.
De nya entreprenadmodellerna för vinterunderhåll förbättrar ytterligare nivån på underhållet i och med att underhållsklasserna höjs med ytterligare 3 000 km i samband med konkurrensutsättningen av entreprenader 2019–2014.
Vesa Männistö, vilka positiva nyheter har vi att se fram emot?
Inom forsknings- och utvecklingsarbetet finns det flera projekt som förhoppningsvis kan innebära lättnad inom vissa problemområden. Informationshanteringen blir bättre och digitaliseringen sparar tid och resurser så att vi kan fokusera på det som är relevant.
I projektet PEHKO (Förebyggande underhåll av beläggning och programmering av reparationer) har man fått lovande erfarenheter av nya metoder och ny praxis för underhåll av vägar. Målet är att hålla det växande antalet vägar med dålig beläggning nere genom att utnyttja den nyaste tekniken och förlänga beläggningarnas livscykel. I pilotprojekten har iakttagit besparingar på upp till 30 procent av kostnaderna. Åtgärder som i pilotprojekten konstaterades vara goda, såsom att man fäller snövallar och gör diken för snöslask på vårvintern, har redan inkluderats i de nya offertförfrågningarna för entreprenader. Läs mer om PEHKO här.
Mer information:
- Ledande sakkunnig Vesa Männistö, hantering av trafikledstillgångar, Trafikledsverket, tfn 0295 34 3569
- Enhetschef Tero Sikiö (Inre vattenvägar), Trafikledsverket, tfn 029 534 3409
- Enhetschef Simo Kerkelä (Farleder), Trafikledsverket, tfn 029 534 3354
- Generaldirektör Kari Wihlman, intervjuer: Chef för kommunikation och intressegruppsrelationer Anna Jokela, tfn 0400 439 955