Tillbaka

Om principerna för vintervägunderhåll

Om principerna för vintervägunderhåll

Publicerad 12.2.2019
vintervägunderhållningen

Alla landsvägar kan inte underhållas omedelbart till rimliga kostnader. Därför har landsvägarna för närvarande delats in i sex vinterunderhållsklasser: lse, Is, I, Ib, II och III där Ise-klassen har den högsta servicenivån. Från och med hösten 2019 tas den nya vinterunderhållsklassen Ic i bruk i upphandlingen av entreprenaderna. Vinterunderhållsklass I slopas så som de flesta NTM-centraler redan gjort. Gång- och cykelleder har underhållsklasserna K1 och K2. Inom en del stadsområden finns det även kvalitetskorridorer (L).

Trafikledsverket fastställer de mest livligt trafikerade vägarnas vinterunderhållsklasser, den lokala NTM-centralen avgör klassifikationen för vägarna med mindre trafik. Vinterunderhållets nivå är olika på vägarna av olika underhållsklasser, men vägar inom samma klass underhålls på samma nivå i hela landet. Underhållsklasserna fastställer i vilket skick vägarna ska vara på vintern eller hur snabbt man ska vidta åtgärder då vädret ändras.

Bilisterna ska även vara redo på dåliga väglagsförhållanden vid snabba väderförändringar kan det ibland vara dåligt väglag även på huvudvägarna. Även om underhållsfordonet ständigt trafikerar hinner det samlas flera centimeter snö på vägen vid hård vind eller rikligt snöfall under tiden fordonet gör sin runda. Den sand som används för att motverka halka kan i sin tur lätt sopas bort från den frusna vägytan. Vid halt vägföre tar det längre att åka rundan och att hämta sanden drar ut på rundan ytterligare. På de vägar som saltas sker förebyggandet av halkan i första hand på förväg. Även på vägar som underhålls med sand är förebyggande åtgärder såsom en uppruggning av vägytan viktiga.

Mer information