Vägrensslåtter gynnar trafiksäkerhet och biologisk mångfald

Vägrensslåttern väcker livlig diskussion varje år, men Heikki Lappalainen, upphandlingsexpert vid Trafikverket, säger att det finns vägande skäl för att slå och röja vägrenarna. Enligt Lappalainen är den främsta orsaken att värna om vägtrafikanternas säkerhet och den biologiska mångfalden.

Vägrenarna slås för att skapa fri sikt för trafikanterna och för att hindra sly från att sprida sig allt för nära körbanorna. ”Frodig växtlighet alldeles invid vägarna är en säkerhetsrisk som begränsar framkomligheten”, konstaterar Lappalainen. ”Vägkrökar med dålig sikt, korsningar och djurolyckor utgör risker som kan minimeras genom att slå vägrenarna och hålla dem fria från sly.”

Vägrenarna har för slåttern indelats i underhållsklasser enligt vägtyp. Vägrensslåttern ska på olika typer av vägsträckor uppfylla enligt klassificeringen fastställda kriterier avseende tidpunkt, slåtterfrekvens och slåtterbredd. Slåtterbredden räknas från vägkanten i meter och på vissa vägsträckor kräver sikten en slåtterbredd på två meter, medan det på andra vägsträckor krävs en slåtterbredd på sex meter mätt från beläggningskanten.

Biologisk mångfald i sikte

Genom vägrensslåtter strävar Trafikverket efter att värna om såväl säkerheten som den biologiska mångfalden, eftersom det bland den typiska växtligheten på vägrenarna också finns oönskade arter. Den växt som spridit sig mest är blomsterlupinen, som efter att ha trängt bort det ursprungliga växtbeståndet ofta blir permanent och en allt värre plåga. Av den här orsaken sparar man inte på lupinerna vid slåttern. Också då man upptäcker farliga jättelokor, tas dessa bort med olika bekämpningsmetoder.

De som motsätter sig slåtterarbetet saknar främst de blomsterrika vägrenarna. Trafikverket har tagit hänsyn till detta genom att vid behov så en ängsblandning av inhemska arter på vägslänterna. Blandningen, som innehåller bland annat vitklöver, rödsvingel och rödven, skapar också en mer typisk levnadsmiljö för de finska ängsarterna.

För att ge trafikanterna en möjlighet att längre kunna beundra den grönskande inhemska växtligheten, har Trafikverket bestämt att den första vägrensslåttern bara görs på ett smalt område på långa väglinjer. Tidpunkten för den årliga slåttern har också delvis senarelagts. Slåttern kan ändå inte flyttas hur långt fram som helst, eftersom detta skulle äventyra vägsäkerheten och märkbart öka kostnaderna. Kostnaderna för senarelagt slåtterarbete skulle öka eftersom slåtter som görs på kort sikt kräver betydligt större materiel än det som nu används.

 

Har du stött på främmande arter? Berätta om det på Portalen för främmande arter.

Du kan ge respons om slåttern här. Välj rubriken ”Slåtter, slyröjning” för ditt meddelande.