Det syns ingen ände på den negativa spiralen för finansieringen av bastrafikledshållningen som fortgått i flera år. Finansieringen verkar närmast räcka till för större investeringsprojekt. En orsak till den knappa finansieringen av bastrafikledshållningen torde vara att de politiska beslutsfattarna och lekmännen inom vägsektorn ofta blandar ihop begreppen. Då en fackman talar om bastrafikledshållning, kan lekmannen uppfatta saken så att det gäller "bastrafiklederna" dvs. huvudvägarna.
"Kanske den största orsaken till obalansen inom finansieringen beror på att drift och underhåll av trafikleder inte är lika politiskt säljande som stora investeringar i trafikinfrastruktur", säger Anne Herneoja, ledande sakkunnig vid Trafikverket.
Herneoja medger att språket som fackmännen använder, henne själv inbegripen, kunde vara klarare och entydigare då väg- och järnvägstrafikens finansieringsbehov diskuteras.
"Begreppet reparationsskuld är lite problematiskt, t.o.m. kontroversiellt till sin betydelse. I vilket fall som helst blir trafiklederna i allt sämre skick, om man inte gör grundliga reparationer – reparationer måste ju också göras i bostadshus. Lika klart är det att anslagen inte räcker till för allt. Man måste våga prioritera och för det behövs klara politiska beslut där riktlinjerna gärna finns upptagna i regeringsprogrammet", föreslår hon.
Prioriteringen förutsätter å sin sida att den för länge sedan fastslagna vägklassificeringen, som ännu är i kraft, moderniseras. Indelningen i riksvägar och stamvägar är med andra ord inte längre tillräcklig. Därutöver borde man undersöka vilken betydelse vägen verkligen har och därefter besluta hurdana förhållanden trafikanterna behöver. Då samhället förändras, förändras också trafikledernas betydelse.
"Med hjälp av en sådan prioritering skulle pengarna räcka lite bättre då man kunde koncentrera sig på de viktigaste trafiklederna. Naturligtvis måste man samtidigt se till att ingen region blir helt utan finansiering. Omständigheterna kunde ändå skräddarsys enligt behoven."
Den som gynnas deltar i kostnaderna
Man måste dessutom hitta nya sätt att finansiera nyinvesteringar så att man i bästa fall kan spara ännu mera offentliga medel än i detta nu för drift och underhåll av de befintliga vägarna och järnvägarna, dvs. för bastrafikledshållningen. Ett effektivt sätt att skaffa finansiering är att dela kostnaderna mellan staten och de privata eller offentliga instanser som drar nytta av investeringarna.
"Man kan gott tala om principen "den som gynnas deltar", eftersom bara en del av kostnaderna faller på företagen som drar nytta av projekten. Man har haft positiva erfarenheter av detta bland annat i samprojekt mellan Trafikverket och Esbo stad. Nyligen uppstod en liknande allians i Riihimäki, då Valio, Riihimäki stad och Trafikverket kom överens om att sinsemellan dela på kostnaderna för att bygga trafikinfrastrukturen som behövs för Valios nya mellanmålsfabrik", berättar direktör Mervi Karhula vid Trafikverket.
"I stället måste kostnadseffektiviteten i trafikledshållningen förbättras med hjälp av anpassade drift- och underhållsåtgärder. På så sätt upprätthålls inte trafikledens servicenivå 24/7, utan servicenivån anpassas efter användarens behov. Med den här och andra effektiverande åtgärder kunde man täcka åtminstone en del av den minskade köpkraften (cirka tre procent per år) för trafikledshållningens nettobudget ", konstaterar överdirektör Raimo Tapio, som ansvarar för Trafikverkets verksamhetsområde trafikledshållning.
Texten: Vesa Tompuri